this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Rapport frÄn din favoritkritiker

Och om kroppen Àr för stor?? Det hÀnder ju ocksÄ: det Àr rent av ett vÄr tids största vÀlfÀrds- och folkhÀlsoproblem. Vad gör du dÄ?

Skratta eller grÄta: voilà la question

Det Àr knappt att man tror det. Men det Àr nÄgon som har skrivit all den dÀr smörjan. En litteraturens viktigpetter som krÀver att alla andra mÀnniskor ska ta honom pÄ allvar. Fast det kan ingen göra utom han sjÀlv, för det han skriver Àr hjÀlplös, patetisk komik.
Hans hycklande och sentimentala retorik saknar varje form av finess: det hĂ€ftar nĂ„t kvalmigt och klibbigt vid texten som fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ lukten av… kokt mjölk. Jag tror att det Ă€r det svassande tonfallet som sĂ€rskilt skĂ€mmer innehĂ„llet. Författaren Ă€r över huvud taget svag för den pretentiösa plattityden: ballongen som med hjĂ€lp av starka lungor kan göras stor och skinande och uppumpad. I sjĂ€lva verket har han vandrat vilse i verktygsboden. Han skriver som en kratta: dĂ€r han ska ha teak vĂ€ljer han… balsa.
O himmel! du med din sneda rubank, ditt vattenpass av luft och din hammare av gelé!

Författaren Àr en person som föredrar halvkÀnda personers inte sÄ raffinerade umgÀnge i den tillgjorda dockskÄps- och dokusÄpavÀrld av sockervadd och cellofan i teve som klÀr varje mÀnniska som tror sig vara finare Àn hon Àr: en som sörplar nÀr han bjuds pÄ hummersoppa med StjÀrnorna pÄ slottet.
I verkligheten Ă€r han en klump kolerisk kordit: nĂ€r nĂ„n kritiserar honom exploderar han med ett tafatt ‘pfuitt’ utan att nĂ„n ber om det. En mer överskattad författare har nog aldrig funnits i Sverige. Den vedervĂ€rdige P D A Atterbom möjligen undantagen.

JĂ€mlike

Författarens egna oblyga ansprÄk pÄ att vara en övermÀnniska av nÀrmast gudalikt format Àr dessvÀrre mer motbjudande Àn bara löjliga.
Förr hÀnde det kanske att mÀnniskor missförstod sig sjÀlva pÄ det sÀttet. Det sÀgs att Alexander trodde att han var en gud. Men han erövrade hela den kÀnda vÀrlden och Àven en del av den okÀnda. Det kunde man nog inte göra ens pÄ den tiden om man sÄ att sÀga hade förlagt fjÀrrkontrollen till förstÄndet.
Jag tror inte heller att min egen favoritkejsare Caligula innerst inne uppfattade sig sjĂ€lv som ‘en gud’. Men det gjorde ju ingenting om alla andra trodde det.
Och vĂ„r senaste fotbollsstjĂ€rna lĂ€r en gĂ„ng ha sagt att “Zlatan Ă€r Gud”. Men det var det nog bara kidsen i RosengĂ„rd som jublade Ă„t.
Mest av allt liknar Författaren en punkterad padda: Bufo calamita.

Du kanske tycker att recensionen Àr illvillig. Jag erkÀnner: den Àr illvillig. Men jag tycker inte om Författaren och den hycklande och instÀllsamma litteraturstil han representerar. Författaren fÄr skriva som han vill, förstÄs.
Men mÄste allting publiceras? Om han inte begriper det sjÀlv: har Bonniers slut pÄ förlagsredaktörer? Finns det ingen pÄ Expressen som lÀser krönikörernas bidrag innan?

Kan nÄgon tala om för mig vad det Författaren skriver betyder? Hans ord Àr ingenting vÀrda. Och har aldrig varit det. De vÀger ingenting: de faller som fjÀdrar i ett lufttomt rum. Det hörs inte nÀr de landar: de kunde lika gÀrna aldrig ha funnits.

Aforismer? – Tjo flöjt, sa Janne VĂ€ngman.

PS. Var blev Författaren av sedan, efter att han hade blivit utvisad frÄn dansbanan för att han valsade och salsade sÄ stelbent? Han har inte hörts av sÀrskilt efterÄt i de mesta massmedier dÀr han annars upptrÀdde sÄ gott som varje dag innan.
Och varför dansade Författaren alls i rutan nĂ€r han inte kunde, trots att han enligt egen stolt utsago har “hĂ„llit fler Ă€n tusen i kvinnor i sin famn”?
Herregud, det Àr ju nÀstan lika mÄnga fler Àn jag har hunnit med i mitt liv, och jag har ÀndÄ haft lÀngre tid pÄ mig Àn Författaren.
HÀr krÀvs det omedelbara krafttag för att komma i fatt: jag fÄr börja dansa mer pÄ Kabaré Karolina. DÀr stuffar bÄde farbröder och flickor i frack. DS.