this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Med huvudet i en påse under armen

“Jag tänkte komma med ett konkret råd, ett tips från insidan så att säga: Var inte med.
Det är det mest skenheliga skitspektakel du kan tänka dig.”
Den 1 december publicerade Birger Marulk ett öppet brev i Dalarnas Tidningar. Mottagare var Björn Ranelid som ska vara med i nya Let’s dance. Det tycker Birger är en dålig idé. Programmet är förresten bara skit också, men det säger Birger bara för att han kom näst eller näst näst sist förra gången. Birger bara är sådan: sämsta förloraren någonsin och därför själv inte mycket värd.

I brevet till Björn redogör Birger även för ett telefonsamtal från denne. Det finns ingen anledning till det, men skälet är ändå bara alltför uppenbart. Om samtalet över huvud taget har ägt rum som Birger beskriver det?

– Hej Marcus, det är Björn här.
– Vilken Björn?
– Björn Ranelid.
– Hej, hej.
– Du vet att jag gör ett undantag för dig.
– ?
– Jag brukar inte ringa upp mina författarkollegor så här. Men du är bra. Hej då.

Bra på vadå? Birger kan varken stava eller skriva och ingenting annat som jag kan komma på heller. Fast… det är klart: Björne verkar också ha huvudet i en påse under armen för det mesta.

Ready to step along

Björne ger fan i dansmästare Birger Mollbergs rekommendation: han tränar för fullt och rapporteras vara i toppform när bara en vecka återstår till premiären. Björne tror att han vinner hela tävlingen, men det gör Frank brottare också.
Och så har vi Vajsing jr och den där norske fiolspelaren från Vitryssland som slår fiolen i skallen på första bästa när han inte får som han vill. De vill nog också dansa hem Cinderellas sko.

Låghalt på hemvägen