Hattefnatt
“Ett antal satelliter finns i min själ, i min rymd. Jag tar ner dem då och då, som vädermeteorologer. Tittar om det regnar, snöar. Om det är frost eller värme.”
Och så vidare i samma förfärligt enkelspåriga omloppsbana:
“Jag har förmågan och intelligensen och begåvningen och humorn.”
“Om jag vore förmäten, eller om jag vore det minsta lilla intresserad av att lyfta fram mig själv så kunde jag säga att jag är den enda i Sverige som har ett eget språk. Det har inte Torgny Lindgren och inte Mankell och inte Marklund och inte Jan Guillou. Men nu är jag inte förmäten så jag säger inte det.”
“Nu ska du veta att jag tackar nej till väldigt mycket. Jag kunde i år ha sagt ja till Let’s dance, åka till Malaysia, Wipe out i Argentina, På spåret och Stjärnorna på slottet. Och hade jag sagt ja till allt detta så hade jag ju blivit så pass känd så att Jan Guillou hade betraktats som en främling.”
“Jag har aldrig varit som Persbrandt. Jag är inte alkoholist, jag slåss inte, jag bråkar inte. Jag försöker att uppföra mig anständigt. Ändå har jag aldrig fått sommarprata. Jag är väl inte tillräckligt kriminell.”
“Ingen skriver som jag. Min stil är fullkomligt unik i Sverige. Har du hört talas om guillouska? Nej, men ranelidska har du säkert hört talas om. Det är klart att han är avundsjuk.”
“Jag har fått Augustpriset. Mitt språk har valts till det vackraste i Sverige. Jag har varit Sveriges snabbaste fotbollsspelare. Det är inte skryt och jag förhäver mig inte. Jag är tvärtom ödmjuk.”
Fnatt i hatt
This entry was posted on Friday, April 22nd, 2011 at 10:29 and is filed under Winnie-the-Pooh. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
