this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Bussiga Björne och Borgerligheten

Ranelid ringer upp och stÀller sig bakom författarens vettlösa attack mot en negativ recension i en landsortstidning. Det Àr bussigt av kollegan Ranelid som alltid sjÀlv reagerar som hade han satt sig pÄ ett hÀftstift sÄ snart han tycker att han inte blir uppskattad efter jÀttelik förtjÀnst. Björn Ranelid pÄstÄr stÀndigt motsatsen, men det Àr ingenting han menar: i egna ögon Àr Ranelid alltid vÀrd mer Àn varje annan mÀnniska. Och sÄ vet han alltid bÀst: det finns ingen nÄgonstans i hela vÀrlden som vet mer Àn Ranelid. Om allting och pÄ minst ett dussin sprÄk. Minst.
Författaren stretar pÄ i motvinden bakefter för att komma ifatt lÀrdomsgiganten R. Men det lÀr aldrig intrÀffa: Ranelid Àr bara för ofattbart magnifik.

Kamratstödjare

Författaren förfasar sig Ă€ven över att hans tidigare hemstad Göteborg har blivit ett “mördarghetto”. Men mĂ€nniskor har mördats i Göteborg förut. Och mĂ€nniskor slĂ„s ihjĂ€l i VĂ€sterĂ„s och HĂ€rnösand och nĂ€r de plockar svamp och det har hĂ€nt att nĂ„gra har lĂ€mnats att dö i snön pĂ„ HallandsĂ„sen ocksĂ„. Malmö och alla skjutvapen som avlosas i stan ska vi inte tala om. Det Ă€r nog inte vĂ€rre i Göteborg Ă€n pĂ„ mĂ„nga andra hĂ„ll i landet.

Plats för bara mördare?

Och svenska sportkommentatorer i teve Àr trÀbockar. Det Àr bara italienare som begriper vad fotboll handlar om och med inlevelse och kÀrlek kan redogöra för vad som hÀnder pÄ planen. SÀger författaren. SjÀlv framhÄller han titt som ofta att ingen kÀnner den heliga Bollens sjÀl bÀttre Àn han. Fast jag tror inte att R skulle hÄlla med: han gör ocksÄ ansprÄk pÄ att kÀnna Bollen bÀst. Författaren till och med sover i supporterpyjamas och gÄr pÄ fest i favoritlagets matchtröja. Det gör nog nÀstan inga andra, och alldeles sÀkert inte R.
Numera upptrĂ€der författaren dessutom allt oftare i kostym och alltid “nĂ€r han reser”. DĂ„ Ă€r det bara svart som gĂ€ller. Utom den vita skjortan och kanske en vĂ€st i diskret grĂ„tt. Författaren sĂ€ger att han gör det “av respekt”. För vad eller vem vet bara han sjĂ€lv. Kanske? NĂ€r kostymen Ă„ker pĂ„ Ă€r författaren Ă€ven “en ambassadör för sig sjĂ€lv”. Det finns en bild av författaren pĂ„ annan plats i den hĂ€r bloggen: dĂ€r Ă€r han inte ‘ambassadör’ för nĂ„gonting.
Författaren framtrĂ€der numera överallt: han syns i varje tevekanal och förekommer i alla tidningar sĂ„ gott som dagligen. Det Ă€r nog dĂ€rför han skriver i sin bok: Jag har hĂ„llit mig utanför alla sammanhang med en oerhörd noggrannhet. – Jag hĂ„ller med dig: det verkar inte riktigt klokt nĂ„gonting.
ÄndĂ„ minns författaren med ett slags bisarr stolthet “tydligt alla Ă„ren med snodda cyklar och systemkassar”. Hur han “alltid kom halvpackad pĂ„ alla förbannade parmiddagar” och kan Ă€nnu framkalla bilder av “hysteriskt korvkokande smĂ„barnsfĂ€der i köket” och “de ammande mammorna i snickarbyxor i vardagsrummet”. Borgerligheten sitter i författarens förstĂ„nd “vid sina köksbord, vid sina tidningar och sitt koffeinfria kaffe och sina sockerfria marmelader och fullkornsskorpor och sin nypressade juice och sin egenhĂ€ndigt blandade mĂŒsli”. Det Ă€r ju löjligt: jag Ă€r nog lite av borgerlighet sjĂ€lv, som de flesta av oss, och jag har aldrig Ă€tit eller druckit nĂ„gonting av allt det dĂ€r. Utom att lĂ€sa tidningen pĂ„ morgonen, och dem har jag alltid minst tre av.
Författaren bor i dag med flickvĂ€n och tvĂ„ barn pĂ„ 123 kvadratmeter med kakelugn och tornrum och utsikt över vatten i en mindre stad. Jag har alltid drömt om att bo i sĂ„dan lĂ€genhet, sĂ€ger författaren nĂ€r han stolt visar upp vĂ„ningen för pressen. NĂ€r författaren kommer hem dricker han “sitt kvĂ€llste”. Förmodligen vid köksbordet.

Two out of three