this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Vilse i Vilda vÀstern?

År 1784 reste Thomas Jefferson, senare USA:s tredje president, som den nya amerikanska nationens ambassadör till Paris och stannade dĂ€r över den franska revolutionen. Förutom att formulera sjĂ€lvstĂ€ndighetsförklaringar och uttrycka varje mĂ€nniskas rĂ€tt att göra uppror (“I hold it that a little rebellion, now and then, is a good thing”) var Jefferson Ă€ven en betydande arkitekt, astronom, tecknare och uppfinnare av det snurrande kakfatet samt fransk 1700-talsklassicist i upplysningstidens anda – samt en framstĂ„ende arkeolog.
Jefferson Àr en av alla tiders mest kÀnda amerikaner. Han ville till allt det övriga Àven vara frihetshjÀlte och slavÀgare. PÄ samma gÄng. Men det Àr en annan sak.
Princeton University publicerar Jeffersons samlade skrifter i sÀrskilt omfÄngsrika volymer: The Thomas Jefferson Papers. De har hÄllit pÄ i sextio Är nu och hunnit till band 36. Det avhandlar tiden frÄn 1 december 1801 till 3 mars 1802. DÄ hade Jefferson fortfarande 24 Är kvar att leva.

Bland de emigranter som kom över Atlanten till den amerikanska östkusten pÄ 1600- och 1700-talen fanns nÄgra som hade en förestÀllning om mÀrkvÀrdiga arkeologiska fynd frÄn Europa och FrÀmre Orienten. Vi anar att dessa invandrare frÄn den Gamla vÀrlden till den Nya önskade finna samma spÄr som hemma efter ett storslaget förflutet att bygga nya romantiska myter kring. Men de mötte bara oÀndliga vidder och nakna kringvandrande vildar. De tidigaste vita bosÀttarna i New England visste ingenting om avlÀgsna indiankulturer bortom horisonten. Mellan dem och pueblopalatsen av sten i sydvÀst och aztekernas lysande huvudstad Tenochtitlån lÄg Ànnu halva vÀrlden. Fanns dÄ pÄ hela denna jÀttelika norra del av kontinenten inte nÄgonting som gick att jÀmföra med den Gamla vÀrldens antika monument?
Den som söker tillrĂ€ckligt lĂ€nge och ihĂ€rdigt efter en dröm finner den oftast ocksĂ„ – Ă€ven om han mĂ„ste uppfinna den pĂ„ alldeles egen hand. Nybyggarna i de 13 ursprungliga amerikanska kolonierna fann vĂ€ster om Appalacherna ett svar pĂ„ sin lĂ€ngtan efter en egen heroisk historia som kunde tĂ€vla med Europas: stora högar och jordkonstruktioner överallt kring Ohios och Mississippis floddalar. Vi vet i dag att dessa mounds uppfördes av Adena- och Hopwellkulturerna, som existerade i Ohiodalen mellan 800 f.Kr. och 500 e.Kr., och Mississippikulturen, som förekom över hela det nuvarande sydöstra USA frĂ„n cirka 500 till 1500. Men nĂ€r de först upptĂ€cktes av invandrande europeiska lantarbetare pĂ„ vĂ€g mot nĂ„gon sorts framtid Ă€nnu lĂ€ngre vĂ€sterut blev högarna snabbt föremĂ„l för vildsinta spekulationer. En sĂ€rskilt pĂ„hittig fantast (frĂ„n Danmark?) hĂ€vdade att de hade byggts av danskar som sedan utvandrade vidare och blev Mexikos tolteker. En annan förhoppningsfull uttolkare menade att högarna hade uppförts av vikingar som vandrat vilse i vĂ€sterns vildmarker. De flesta av tidens lĂ€rda liksom den intellektuellt opolerade allmogen var Ă€nnu ovilliga att betrakta fynden frĂ„n Ohio- och Mississippiflodernas strĂ€nder som skapelser av indianernas förfĂ€der.
Före 1781 hade Thomas Jefferson deltagit vid en utgrĂ€vning av ett indianskt minnesmĂ€rke i hemstaten Virginia, och han lĂ€mnar oss en detaljerad beskrivning av hĂ€ndelsen i den enda bok han nĂ„gonsin publicerade under sin livstid: Notes on the State of Virginia. Boken Ă€r uppstĂ€lld som en rad svar pĂ„ frĂ„gor om allt möjligt som har med delstaten Virginia att skaffa. Ämnet för det elfte kapitlet Ă€r Aborigines (‘ursprungsbefolkning’). DĂ€r beskriver Jefferson delstatens indianstammar och deras historia sedan de första kolonisatörerna frĂ„n England steg i land pĂ„ Jamestown Island i dagens Virginia Ă„r 1607. Det var han den förste ‘invandrade’ amerikan som gjorde.