this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Ensam mamma på Lone Star Cafe

I morse flimrade ett program förbi i rutan som heter Gilmore Girls och som handlar om en ensamstående frånskild mamma i en liten håla på den amerikanska östkustendär hon driver lyxhotell och dito restaurang och som är mer slängd i käften än någon annan och har värsta plugghästen till dotter och har ihop det med olika karlar hela tiden och allra mest med en sjavig typ med rutig skogshuggarskjorta av flanell och med den ständiga sportmössan bakochfram och med en sådan där grön arméjacka som var helt outdated redan på 70-talet och han i mössan och jackan har ärvt en järnhandel efter sin avlidne farbror och där har han kastat ut skiftnycklar och skruvmejslar och allt annat sådant onödigt och startat en liten diner där morsan och dottern äter gratis flera gånger om dagen fast de har ett helt hotell och restaurang själva alldeles runt hörnet och en gång för länge sedan såg jag henne som senare spelade mamman i Gilmore Girls på Lone Star Cafe i hörnet av Femte avenyn och Trettonde gatan i NYC och hon var mycket snyggare i verkligheten än i teve och ordentligt på kanelen och berättade roliga historier för alla som hängde vid hennes bord tror jag för hon pratade oavbrutet och viftade med armarna i luften och glas och flaskor for omkring överallt och alla karlarna ylade och dreglade som prärievargar varje gång hon kom till en poäng eller en butelj for all världens väg igen och när hon hade hållit på en bra stund materialiserade sig två stöddiga boys from out of nowhere och ledde henne nästan omärkligt ut ut lokalen och det sista jag såg av mamman i Gilmore Girls var när hon placerades i en yellow cab och for i väg i snögloppet i riktning norrut on Fifth.