this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

TĂ„get som aldrig avgick

I Stockholm demonstrerar tvÄ tÄg i morgon: socialdemokraterna gÄr frÄn HumlegÄrden till Norra Bantorget klockan tvÄ. NÀr jag var ung gick de alltid Ät andra hÄllet: frÄn Norra Ban till Hakberget pÄ GÀrdet.
VÀnsterpartiet sticker i vÀg frÄn Medborgarplatsen pÄ Söder klockan ett och landar i KungstrÀdgÄrden.

I lilla Uppsala marscherar fem tÄg kors och tvÀrs genom stan. VÀnsterpartiet gÄr frÄn Vaksala torg till Slottsbacken klockan tolv. Syndikalisterna tÄgar frÄn Engelska parken en halvtimme senare och kryssar sig via Sysslomansgatan och S:t Olofsgatan till Celsiustorget vid Dragarbrunnsgatan.

Klockan ett lÀmnar Krisdemokraterna Vaksala torg för att gÄ til S:t Eriks torg. Kommunistiska partiet, tiidgare KPML(r), jösses jag visste inte ens att de fanns lÀngre, marscherar SvartbÀcksgatan till Forumtorget. En liten lagom strÀcka pÄ nÄgra hundra meter.
Socialdemokraterna fylkas vid Odinslund och avtÄgar klockan halv tvÄ mot Vaksala torg.

Det Àr mÄnga tÄg att vÀlja pÄ. Och vad hÀnder om de krockar allihop pÄ Drottninggatan och Vaksalagatan och kommunisterna gÄr rakt in i krisdemokrater och vÀnsterpartister och sossar pÄ Stora torget och hela gÀnget trasslar in sig i varandra och inte kan komma loss?
Ska alla talarna prata i munnen pÄ varandra dÄ? Det kanske Àr lika bra: dÄ slipper man höra vad idioterna sÀger.

Rött Àr vÄrens modefÀrg

En gÄng för snart 40 Är sedan skulle jag gÄ med syndikalisterna frÄn Stortorget i Gamla stan i Stockholm till Medborgarplatsen. Jag bodde i Gamla stan dÄ och vi skulle samlas vid brunnen pÄ torget klockan ett. Jag var dÀr i god tid sÄ klart för det Àr jag alltid och lutade mot brunnen stod eller satt sju Ätta gubbs med svarta banderoller och pilsnerpavor i hÀnderna.
Klockan blev ett men inget hÀnde utom att det kom nÄgra farbröder till och att tompavorna kring brunnen blev fler. Jag satte mig pÄ StortorgskÀllarens terrass och tog en öl jag ocksÄ och sedan en till och nÀr klockan var tvÄ och inget tÄg hade gÄtt frÄn Stortorget reste jag mig frÄn bordet och gick hem till Baggensgatan.

NÀr jag kom tillbaka till Stortorget nÄgar timmar senare med min dotter i barnvagn för att köpa cigaretter hos tobakisten pÄ torget stod bara syndikalisternas banderoller kvar lutade mot brunnen. Och sÄ de urdruckna ölflaskorna som rullade i rÀnnstenen bredvid.
De hade lÀmnat utrustningen kvar och gÄtt hem de ocksÄ. Eller bara till Pelikanen pÄ Blekingegatan pÄ Södermalm för att dricka mer öl? Det hoppas jag att de gjorde.

Det hÀnder fortfarande att jag nÀstan börjar grÄta nÀr jag tÀnker pÄ grabbarna pÄ Stortoget som aldrig kom i vÀg.

Det var den gÄngen i mitt liv som jag (inte) demonstrerade.

Stortorget i Stockholm:
samlingsplats för sömniga
syndikalister