this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Kulturskymning – fast bara nästan

Den 11 september är det Kulturnatt i Uppsala. Det är ett årligen återkommande evenemang och jämte studenternas valborgsmässoafton den dag man helst inte går ut i Uppsala, för då kommer alla bönder och raggare från Mehedeby och Morkarla till stan för att kröka och kissa i rännstenar och på husväggar. Det händer att de kommer från Skutskär och Stallarholmen också. När jag var yngre och modigare hände det att jag letade efter Kulturen i gränder och i prång kring domkyrkan, men jag hittade aldrig någon.
Den 18 och 19 i samma månad är det “en helg i erotikens och kärlekens tecken”. Med “tävlingar, expertråd och försäljning”. Samt “workshop”. Hur tävlar man i erotik? Och vad är det meningen att man ska göra i ‘verkstaden’? Inte hyvla bräder och kreta barkbåtar, väl? Nej, jag tror inte att jag törs.
Den 3 september spalar Micke Ahlgrens på Liljekonvaljholmen och samma kväll, samma tid uppträder Johnny Dunders Elektriska Cirkus på Katalin. Vilka ska jag välja? Där levererar även Babben sina trista tantskämt den 22 och 23. Nej tack. Helst inte.
Flickidolen Salem al Fakir uppträder också på Katalin i två dagar. Men det missar jag för alla fjortisarna har redan lagt beslag på biljetterna till båda föreställningarna.
Den 24 är det “akustisk magi från Elfenbenskusten” på Uppsala Konsert & Kongress och den sista oktober är det familjeföreställning på samma ställe: Känsliga bitar med Anders & Putte. Gissa vilken Anders.

Livets ord eller Allmänna falsksången?

På Stadsteatern spelar Göran Engman både Elvis Presley och Johnny Cash i två olika föreställningar. Engman är den där kluriga och lite sliriga killen som satt i en sjöbod och lagade nät i teveserien Skärgårdsdoktorn, om du kommer ihåg? Engman är “hobbyarkeolog” också. Han är “tokig i att gräva” och leta efter grejer. Det “häftigaste” Engman vet är att “hitta en gammal sten som en viking har hållit i för 1 000 år sedan”. Men hur vet Engman att just hans sten är samma som vikingen höll i? Det kan inte ens jag veta, och jag kunde ändå med en viss rätt kalla mig arkeolog. På riktigt. Jag tror att jag struntar i The King och Mannen i svart också.
Men Duke Robillard och Paco de Lucía vill jag inte gärna missa. Inte Ola Magnell och Nils Landgren och Sven Zetterberg heller. Sven Zetterberg: hur bra som helst. Där har Jöback och Jonas och Johnossi inte en chans. Johnossi??

Har spelat med Tom Waits också

Synd att jag missade Roffe Wikström när han lirade på Katalin i lördags. Men det är inte så farligt: Roffe dyker upp i stan då och då. Men var i helvete har de stoppat undan Claes Jansson och Good Morning Blues? När de spelar kommer jag direkt. Varje gång. Särskilt när Thomas Arnesen lirar Sveriges kanske bästa gitarr också.