this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Listen to that Duquesne Whistle Blowing

Om du vill lyssna pÄ nÄnting av det hÀftigaste inom musikvideo just nu Àr Bob Dylans Duquesne Whistle ett sjÀlvklart val.
Duquesne Whistle börjar mitt i en scen: som en kamerainĂ„kning i en klassisk western. Musiken startar försiktigt, som kom den frĂ„n ett rokokoslott, medan grabbarna i bandet lirar rock and roll ragtime lite grand offside: elgitarrerna pĂ„minner om klarinetter. Everybody’s swingin’.
Men vad nu? Vad Ă€r det som hörs pĂ„ avstĂ„nd? Det Ă€r Dylan som slĂ€pper loss den svajiga gitarr som vi ska höra genom resten av sĂ„ngen: like a smokestack comin’ up from a steam locomotive.
Är Dylan med ombord? Är tjejen han Ă€lskar det? KanhĂ€nda bĂ„da tvĂ„.

Jag tycker att videofilmen som ackompanjerar musiken Àr hur cool som helst. Fast mÄnga förfasar sig över det vÄldsamma innehÄllet. Det Àr ju löjligt: varenda amerikansk polisserie pÄ teve innehÄller scener som Àr mycket vÀrre Àn de som visas i Duquesne Whistle och det gör vilken hemkokt Beck och Wallander ocksÄ.
Fan, jag som knappt vÄgade titta pÄ Polisen i Strömstad, om du kommer ihÄg den? Till och med polisprofessor Leffes Veckans brott Àr lÀbbigare.

strömstad

Vi möter en ung man som gör vad han kan för att imponera pÄ den snyggaste tjejen i stan. Det Àr för mycket sagt att det gÄr ens sÄ dÀr. Grabben stjÀl en blomma och fÄr en smÀll pÄ kÀften av tjejen och blir jagad av polisen innan blir bortförd i en skÄpbil och misshandlad med ett basebolltrÀ i ett mörkt rum av ett gÀng lokala gangsters.
I nĂ„gra ascoola scener möter vi Dylan nĂ€r han glider genom downtown LA eller kanske nĂ„n annanstans i lattjo klĂ€der och i spetsen för ett entourage som man inte möter pĂ„ stan varje dag: en drag queen och en som Ă€r utklĂ€dd till Gene Simmons som han sĂ„g ut typ 1977 och nĂ„gra body guards och lite annat löst folk efter vad man kan se och med en don’t fuck with me-blick i ögonen.

bobdylan

Dylan tar aldrig hĂ€nderna ur kavajfickorna. NĂ€r de passerar den misslyckade romantikern dĂ€r han dumpats pĂ„ gatan av de otĂ€cka lokala grabbarna kliver Dylan och hans anhang rakt över honom. Dylan rör inte en min under hela filmen och Ă€gnar inte grabben en blick: det Ă€r som om han inte ser honom. Keep on goin’?
Filmen har sÄ klart ingenting alls med textens innehÄll att göra. Det Àr nÀstan det bÀsta av alltihop: det finns inget trÄkigare Àn nÀr en musikvideo följer texten till punkt och pricka.
Jag lovar: du kommer aldrig att fÄ se ett sÄnt bisarrt gÀng i en musikvideo igen!

boyinlove

Den bluesigt svĂ€ngiga Duquesne [uttalas djuː’keÉȘn] Whistle var den tĂ„glinje som gick mellan NY Penn Station och Pittsburgh Penn Staion och var döpt efter fransmĂ€nnens Fort Duquesne frĂ„n 1700-talet vid Allegheny- och Monongahelaflodernas sammanflöden vid vad som nu Ă€r Pittsburgh. I dag trafikeras strĂ€ckan av the Amtrak Pennsylvanian service.
SÄngaren ska stiga av i Carbondale IL. Det har jag ocksÄ gjort en gÄng nÀr jag reste med the City of New Orleans frÄn Chicago och författaren John Gardner undervisade vid University of Southern Illinois. Men vad Dylan ska dÀr att göra förstÄr jag inte: det finns nÀstan inget roligt alls att göra i Carbondale.

ghosttrain

Den dĂ€r tĂ„gvisslan exploderar i sĂ„ngarens huvud: den fĂ„r honom att minnas den ek han klĂ€ttrade i nĂ€r han var barn och han ser en kvinna som ler emot honom genom ett staket. Han hör jungfru Maria och Ă€ndÄ  det dĂ€r tĂ„get tjuter ‘like the sky is gonna blow apart’.
This train is really bound for glory!

Och den dÀr rösten! PÄ Duquesne Whistle lÄter Dylan som en vÀderbiten korp som kraxar i en trÀdtopp. FörtrÀffligt! SÄ ska en raggig country blues lÄta! Nobody sings Dylan like Dylan.
Det hörs att han Àr sjuttiotvÄ nu och har rökt i hela sitt liv. Det spelar ingen roll vad han gör: Dylan Àr alltid den den coolaste killen pÄ klotet! Och han har aldrig sjungit bÀttre Àn nu!

Musiken pĂ„minner om Thunder on the Mountain frĂ„n Modern Times och kanske ocksĂ„ frĂ„n Tell Ol’ Bill pĂ„ albumet Tell Tale Signs The Bootleg Series Vol 8. Duquesne Whistle Ă€r skriven tillsammans med Grateful Deads lĂ„tskrivare Robert Hunter förra Ă„ret men den kunde lika gĂ€rna vara frĂ„n 30-talet.

Videon Ă€r gjord av stuntmannen och filmaren Nash Edgerton som ocksĂ„ Ă€r mannen bakom tvĂ„ tidigare videofilmer med Bob Dylan: Must Be Santa och Beyond Here Lies Nothin’.
Skivan Àr producerad av Jack Frost aka Bob Dylan. Jack Frost Àr samma figur som vÄr Kung Bore.

Musiken och filmen kan du lyssna till och titta pÄ hÀr.

duquesnewhistle