this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Inte bättre förr 2

Och så han som alltid hojtar högst om att tågen inte går på utsatt tid. Han kan tänka på när han sitter där på sitt tåg att “förr” fanns det inte ens några sådana: då fick nästan alla som skulle någonstans gå till fots. Hur lätt är det att passa tiden då?
Förresten fanns det knappast något som kunde kallas ‘tid’ heller. Innan järnvägen kom hade Sverige inte någon gemensam tid. Det var först år 1879 som en sådan nymodighet infördes vid alla järnvägsstationer: vi fick svensk normaltid.
Om vi med begreppet ‘järnväg’ menar att rälsen är av järn och att tåget drivs med motorkraft öppnades den första ångloksdrivna sträckan i Sverige för allmän trafik i mars 1856 mellan Nora och Örebro: en sträcka på 35 kilometer. Då hade människor rest med tåg i England i mer än 30 år. I december 1856 öppnades även sträckorna Göteborg–Jonsered (15 km) och Malmö–Lund (19 km). Samma år bildades också SJ: Statens Järnvägar.

I dag mindre vanlig orsak till försening

När järnvägen mellan Stockholm och Göteborg invigdes år 1862 tog det fjorton timmar att resa mellan de båda städerna. Och då kallades det ändå ‘snälltåg’: efter tyskans Schnellzug, det vill säga ‘snabbtåg’. För den som tidigare hade rest samma sträcka med diligens eller postvagn tog det en vecka eller mer. Om du gick till fots hade du inte varit framme än.

Utan tid att passa: fotvandrare på väg