this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

With the speed of light

Jag halkade in pĂ„ kulturprogrammet Babels premiĂ€r för sĂ€songen hĂ€romdagen och det var utfrĂ„garen Eva Beckman och Åsa Moberg och Kristian Lundberg som har skrivit en uppmĂ€rksammad bok om hur det Ă€r att sjĂ„a i Malmö hamn och sĂ„ en bok till men den kom han inte ihĂ„g namnet pĂ„ sjĂ€lv och sĂ„ en platt PR-intervju med Jean M Auel som har sĂ„lt fler Ă€n fyrtiofem miljoner exemplar runt om i vĂ€rlden av sin bokseriesuccĂ© Grottbjörnens folk om tantsnusk pĂ„ stenĂ„ldern och sannerligen inte behöver nĂ„gon ytterligare reklam för sina böcker och en som heter Claes de Faire och kanske Ă€r chefredaktör pĂ„ nĂ„gon flashig tidskrift jag vet inte för jag hĂ€ngde inte med riktigt frĂ„n början.
Och sĂ„ var det Jan Guillou och Björn Ranelid och varför Janne var med förstod jag inte ens efterĂ„t men Ranelid skulle lĂ€sa “en alldeles nyskriven dikt” om vĂ„ren eller kanske nĂ„got annat jag lyssnade inte sĂ„ noga nĂ€r Eva pĂ„annonserade heller.

Ranelid dök upp strax före slutet: han skulle lÀsa sitt nyskrivna utanför hemmet pÄ Hornsgatspuckeln i Stockholm i högklackade cowboystövlar och med en liten hund i ett snöre och Maria kyrka i bakgrunden.
Barn kan ligga blickstilla och Ă€ndĂ„ fĂ€rdas med ljusets hastighet i trettio tusen mil i sekunden och det kan ett ord som Ă€r viktlöst och har uppstĂ„tt frĂ„n döden göra ocksĂ„, sĂ€ger cowboystövlarna pĂ„ Puckeln pĂ„ Söder och ‘dikten’ som förresten inte kunde kallas sĂ„ heller Ă€r inte sĂ€rskilt nyskriven till Babels sĂ€songstart för alltihop har Ranelid recyclat hundratals gĂ„nger förut och det Ă€r svĂ„rt att förstĂ„ att nĂ„gon tidning och tevekanal kan betala för samma elĂ€ndiga smörja lika mĂ„nga gĂ„nger.

Ord vÀger ingenting och de kostar inget heller och vÀrldens lÀngsta resa: jag avskyr den dÀr sortens infantila dösnack. Drömmen i en fjÀril?? Fy fan.

Jag tycker att Ă„rets första Babel var ett riktigt trist och trĂ„kigt program, men det tycker inte Catia Hultquist i Dagens Nyheter i dag: hon kallar i pappersupplagan programmet “fantastiskt” och “SVT nĂ€r det Ă€r som bĂ€st”.
DÀr ser du hur olika det kan bli. Som det ska vara: olika. Det enda som rÀknas. Annars kan det kvitta. Det vÀrsta Àr att Catia förmodligen har lika rÀtt som jag.

Brinner med ljusets hastighet