With the speed of light
Jag halkade in på kulturprogrammet Babels premiär för säsongen häromdagen och det var utfrågaren Eva Beckman och Åsa Moberg och Kristian Lundberg som har skrivit en uppmärksammad bok om hur det är att sjåa i Malmö hamn och så en bok till men den kom han inte ihåg namnet på själv och så en platt PR-intervju med Jean M Auel som har sålt fler än fyrtiofem miljoner exemplar runt om i världen av sin bokseriesuccé Grottbjörnens folk om tantsnusk på stenåldern och sannerligen inte behöver någon ytterligare reklam för sina böcker och en som heter Claes de Faire och kanske är chefredaktör på någon flashig tidskrift jag vet inte för jag hängde inte med riktigt från början.
Och så var det Jan Guillou och Björn Ranelid och varför Janne var med förstod jag inte ens efteråt men Ranelid skulle läsa “en alldeles nyskriven dikt” om våren eller kanske något annat jag lyssnade inte så noga när Eva påannonserade heller.
Ranelid dök upp strax före slutet: han skulle läsa sitt nyskrivna utanför hemmet på Hornsgatspuckeln i Stockholm i högklackade cowboystövlar och med en liten hund i ett snöre och Maria kyrka i bakgrunden.
Barn kan ligga blickstilla och ändå färdas med ljusets hastighet i trettio tusen mil i sekunden och det kan ett ord som är viktlöst och har uppstått från döden göra också, säger cowboystövlarna på Puckeln på Söder och ‘dikten’ som förresten inte kunde kallas så heller är inte särskilt nyskriven till Babels säsongstart för alltihop har Ranelid recyclat hundratals gånger förut och det är svårt att förstå att någon tidning och tevekanal kan betala för samma eländiga smörja lika många gånger.
Ord väger ingenting och de kostar inget heller och världens längsta resa: jag avskyr den där sortens infantila dösnack. Drömmen i en fjäril?? Fy fan.
Jag tycker att årets första Babel var ett riktigt trist och tråkigt program, men det tycker inte Catia Hultquist i Dagens Nyheter i dag: hon kallar i pappersupplagan programmet “fantastiskt” och “SVT när det är som bäst”.
Där ser du hur olika det kan bli. Som det ska vara: olika. Det enda som räknas. Annars kan det kvitta. Det värsta är att Catia förmodligen har lika rätt som jag.
Brinner med ljusets hastighet
This entry was posted on Monday, March 28th, 2011 at 09:41 and is filed under SVT &c, Winnie-the-Pooh. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
