this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Vilket är värst?

Var kommer all denna överdrivna artighet i teve ifrån? Det finns snart inte en programledare i någon kanal som inte tackar och tar varje medverkande i hand före och efter intervjun. De anhåller om att få ordet och när de har fått det tackar de kollegan i soffan för visad vänlighet. Alltid med namn: Var så god, Tone. Tack ska du ha, Jesper. Och nu lämnar jag över till Kajsa & Kalle vid frukostbordet. Tack för det, Långben.
Det finns inte en meteorolog eller sportredaktör i teve mer som inte tackar för att han eller hon får lov att prata framför en kamera. Annars kunde man tänka sig att dessa personer befann sig i studion och fick betalt för att göra just det. Sedan tackar nyhetsankaret igen för att han eller hon har fått veta var någonstans det regnar och hur många mål Zlatan och Zäta gjorde i går.
Så där går det ju inte till på någon annan arbetsplats. Så där håller inga jag känner på och larvar sig på jobbet.

Tack själv, hörru

Det är aldrig fel av programledare Bengtsson att vara trevlig mot gästerna i studion tidigt en lördagmorgon. Men måste Lasse resa sig upp och bocka och ta i hand varje gång han tilltalar även sina kolleger på jobbet? Då borde han väl säga ‘ni’ och ‘frun’ och ‘överstinnan’ och ‘herr doktor’ & c. till alla andra han möter också? Men det gör han inte.
Är programledare Lasse Här har du kardan Bengtsson så där bussig även när kameran är avstängd? Eller är han bara trevlig på låtsas i rutan? Det vore bättre om Bengtsson blev förbannad någon gång i stället. På riktigt. Så där som bara Lasse Bandhagen kan bli annars?
Men det är det aldrig någon som blir i teve numera. Utom när Anne Lundberg gav Janne Josefsson på nöten en gång i programmet TV-stjärnan? Fast det fick tittarna aldrig se. Det visste bara de som läste Aftonbladet samma dag. “Jag är rätt fysisk av mig”, sa teves tuffaste tjej efteråt.
Det är Bengtsson också. Men mer tvärtom. Handsvetttigare, så att säga. Halare. Fyrans Lasse kryper mer än ettans Anne.

Tuffing i teve

“Tusen tack Lelle, för att du berättade för oss om husvagnar”. Ankaret Anders Saft till utsände reportern L Modig med världen som arbetsfält på husvagnsmässa i Älvsjö strax utanför Stockholm. Tusen tack? Och: Lelle??
Jag kände en som kallades Lelle en gång. Det var i sandlådan.

I TV4 kör programledare och reportrar numera med ‘artistnamn’: “Acke” och “Maggan”, “Bengan” och “Malou”, & c. förekommer även. Gissa vem “Solis” är. En meteorolog, så klart. Heter Solberg mer privat. Det finns en pajas som kallar sig ‘Titto’ också.
Utanför filmstjärnebranschen och popvärlden trodde jag att det mest var brasilianska fotbollsspelare som hade sådana namn: Garrincha och Pelé. Zico och Ronaldinho och Kaká. Världsberömda idrottsmän som hela världen känner till. Titto på Tegeluddsvägen 3-5 i Stockholm: inte så tufft som ‘Titto’ tror.
Om han kommer till Finland och någon uttalar hans namn fel: med ett V i början i stället för ett T. Då fnittrar folket åt Fitto.

När teves mest självupptagne meteorolog berättar om vädret från toppen av Hammarbybacken i Stockholm, varifrån “man kan se ner på alla stockholmare” hakar vilda Tilda från Chile och Uppsala på direkt i studion: “Hi hi hi. Se ner på alla stockholmare. Det tycker jag var roligt.” Men slalomhanget i Hammarby är inte högre än två och ett halvt sjuvåningshus. Hur mycket ‘ner’ kan man se då?
Jag har också åkt skidor där för länge sedan, och inte såg jag ‘hela Stockholms län’ därifrån heller. Och jag försäkrar: ingen stockholmare ‘ser upp’ till en lönnfet vädergubbe från Bräcke i pjäxor och toppluva och med huvudet som sitter ihop med axlarna på något egendomligt vis utan någonting emellan där han står och stampar obekvämt i konstsnön strax ovanför.
“Nu är min tid ute, så jag lämnar över till…” Det är när man hör sådant man nästan önskar att det han framför väderkartan säger är sant.

Alla känner även igen den där hopplöst jagfixerade sorten som inte kan låta bli att skutta jämfota framför kameran eller klär ut sig i tokrolig mössa och spelar billig buskteater genom att läsa egna usla alster innantill ur en pärm. Jag kunde räkna upp hur många ytterligare avskräckande exempel som helst.
I fyran sitter en klantskalle vid ett frukostbord mest varje morgon och hånflinar fräckt åt oss andra över sin egen förträfflighet medan han på den bondsluges vis trummar kaxigt och uppfordrande med fingrarna i bordet. Men fråga honom var Svalbard ligger, så blir ansiktsuttrycket strax ett annat: “Jag trodde att det var en fisk.”
Och en kollega i studion med för mycket kosmetika och hemmastajlad smaklös sängkammarblick och likadant tonfall i samma mycket obildade tevekanal tror att sardeller simmar i Östersjön.

“Filmen var en riktig blockbuster. Alltså en kassasuccé, om ni inte förstår engelska.” Herregud. Eller: I say no more.

Firrar från Finnhamn?

När en av Sveriges mest kända och ansedda krögare Leif Mannerström från Göteborg serverar skaldjur i direktsändning i TV4 en fredag morgon och flyttar det konstnärligt upplagda hummerfatet från programledaren utbrister denne förskräckt: “Tar du bort det där nu!? Jag skulle ju precis börja äta!” “Ja, för att det ska synas bättre i bild”, svarar Mannerström iskallt. Han har förstått varför det finns kameror i en tevestudio. Det har Bo-Stefan aldrig gjort. Vet någon på fyran det?

Och så hon som älskar att skåla många gånger i champagne med Sveriges mest överskattade författare i programmet Dagen efter. Ur glas som en annan av de ‘poetiska’ förmiddagsdrickarna med sin ständigt blöta vinprovarmun beskriver som “en kvinnas sköte”. Fast “det är egentligen endast avsett för män”. Publiken får även veta att det finns en motsvarande variant ‘bara för kvinnor’ att dricka ur. [Skratt skratt fniss.] Men det glaset slipper tittarna barmhärtigt nog att se. Bara i fyran. Om man säger?
Så här lät det också tidigt en fredagmorgon: “De tyska vita rieslingvinerna med en syra som får det att kvillra i munnen och kittla mellan benen. Ja, käkbenen, alltså.” Om någon tittare med fräck och framfusig fantasi trodde något annat?

Två veckor senare. Nyhetsankaret Saft i TV4:s morgonprogram: “Bergman är ju den store regissören. Kanske den störste. Han är bara helt enorm, ju. [Himlar hycklande med ögonen som Birgitta när hon umgicks med Gud.] Och samtidigt är han känd för att han lyfte fram skådespelarna. Går det verkligen ihop??” [Generad och oförstående tystnad i studion.] Den utomodentligt vackra och begåvade Elin Klinga på andra sidan studiobordet: “??? Ja, det är just det som utmärker en stor regissör.” Saft: ett ankare av frigolit.

Elin Klinga och Jonas Malmsjö
i Victoria Benedictssons Final
på Dramaten

Det är närmast obegripligt hur bakom flötet en människa kan bli: “Ja, nu är det 200 år sen Sverige och Finland delades [sic], fast inte många talar om det längre. Men det måste ha varit traumatiskt när Finland blev finlandsspråkigt.”
Finlandsspråkigt? Vad är det för ett ‘språk’? Och vad talade de allra flesta finländare före år 1809?? När Saft ska dricka vin och lyxäta krabba och pilgrimsmusslor med mera på kajen i Marstrand blir ingen heller förvånad över att han inte har en aning om hur den världsberömda spanska saffransrisrätten paella uttalas.

Det står en tatuerad kille i TV4 och hackar lök och kokar pasta. Han kallas stjärnkock av den beundrande programledaren, så jag förstår att det den tatuerade håller på med är mycket komplicerat och ingenting för vem som helst att försöka sig på. På en skylt längst ner till vänster i rutan står det att han ingår i ‘Svenska krocklandslaget’. Undrar vad det kan vara för ett gäng?
Fyran: outstanding bland svenska tevekanaler?

I samma kanal uppträder samma år självklart även Sveriges mest pretentiöse [i den betydelse som anges i Nationalencyklopedins ordbok: “(intellektuellt) anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för {→ förmäten}”] sportjournalist klädd i en skitful skrynklig tröja med texten: “The Masturbation Army”. Nej, han är inte 13 år, utan 43. Kanske är det hans chefer som just har blivit tonåringar? Annars tog de väl tröjan ifrån honom före sändning? Och så en pajas i programmet Äntligen hemma med skruvmejseln i högsta beredskap: “If you want a perfect screw, call me.” Snudd på sinnessjukt?
Är det någon som undrar varför alla älskar TV4: den tokroligaste kanalen på planeten?

Inte heller så klyftigt

Och i den allmänfinansierade kanalen SVT1 får den som har gissat fel på fyra frukter av fem pris av programledaren i alla fall. En korg med “Babbens stora meloner”. Vad hade funnits i korgen till den som gissat rätt på alla fem frågor? En annan får en hakklapp med Babbens nylle på och med den uppfordrande kommentaren: “Kladda på Babben.” Är tanten tokig?

Svensk sprinterlöpare i SVT:s Sportnytt: “Herregud, jag kom sist i OS-finalen. Det tycker jag är jättebra.” Och om han hade kommit först: hur bra hade han varit då? Jättebäst?

I ett helt och hållet onödigt program med rubriken 180 sekunder tips tokstirrar en tidigare alldeles obekant och lika brutalt orakad person med namnet Daniel Kristiansson hotfullt på tittaren tvärs genom kameralins och teveruta. Och som om inte det räckte: Daniel förskräcker dessutom varje spelberoende fotbollsfantast med fyrans fånigaste frisyr. Någonsin. Jidhes golvmopp hamnar inte i närheten.

Humla. Och man med mopp

Den rätt undanskuffade kanal med nummer 5 i den svenska tevetablån kan minsann också. “Hur långt har man pissat när livet är slut?” Det är busfröna Filip & Fredrik som trampar i dragharmonikan igen. Den förbluffade tittaren letar i skorna efter ord.
Finns det någon som har sett och hört de där fåntrattarna och efteråt tror på ett enda ord av vad de säger? Vuxna människor: helt utan självinsikt.
Det är nog bara när de står framför en tevekamera man kan vara säker på att när som helst få höra människor uttala de mest märkliga synpunkter. Senast den 1 juni förra året skulle alla som har uppehållstillstånd i Sverige men inte är svenska medborgare få en ny typ av id-kort. Den ansvariga ministern med alliansregeringens längsta och krångligaste titel förklarar detta med att även dessa personer “måste kunna uträtta sina mest elementära behov”. Vilka är då dessa ‘behov’ enligt samma minister? “Att hyra videofilmer och gå på Systembolaget”. Sitter ministern också och super när hon ser på hyrfilm? Tittar hon på teve på toaletten?

Teve på toa?

Som för att inte tappa greppet om den självskrivna sistaplatsen i televisionens programledarträsk ‘värvade’ TV4 år för några år sedan tre så kallade blytunga profiler från konkurrenten SVT: Peter Jihde, Ernst Kirchsteiger och Peder Lamm. Jihde rivstartade som gymnasial presentatör i ett gräsligt program, där lika hoppfulla som (mestadels) talanglösa medverkande som tror att de kan sjunga skämmer ut sig inför alla som tittar.

Sedan Ernst och Lamm småsnackat lite skönt avspänt om ryska revolutionen och dess konsekvenser – “å sen så kom bolsjevikerna å plundrade å stal å trassla till det, va” – redan vid premiären av programmet Första, andra, tredje! insåg varje tittare utom fyrans mycket lite lyhörda chefer att inte heller dessa personer har någonting alls i teve att göra.
“Det är viktigt att det blir rätt, för om det inte blir rätt så blir det fel.” TV4:s Lena Friblick redogör för vad livet handlar om. Varför kommer aldrig jag på sådana saker?

Till de sämsta programledarna i dag måste även en som heter Ola Lindholm räknas. Han framlevde tidigare en anonym tillvaro varje söndageftermiddag i SVT1 inuti en maläten gorillakostym av dammig fleece. Ola kunde ha kommit från samma vindsröjning som Björne och borde ha stannat där han var. Han tävlar i samma televisonens lingonserie som kollegan och före detta polisen Jonas Leksell från Myror i brallan och Gissa bajset. Just nu torterar Ola elvaåringar i ettan. Det är riktigt läbbigt.

Barnens ö eller Guantánamo?

Vilket är värst: Postkodlotteriet eller Pokermiljonen och Primo Paolo? Hur kan någon tevekanal i hela världen sända sådan skit? Beck och Wallander och dagens Kenodragning? Glamour eller Sveriges värsta bilförare? Den som vinner får aldrig se ett körkort igen.
Vem städar sin lägenhet sämst i landet? Eller inte alls? Tävla och vinn en dumstrut med TV4. Om du har tur får du sparken från ditt riktiga jobb också, för att du är en sanitär olägenhet. Men det gör ingenting. Du blir vinglig programledare på skridsko i Stjärnor på is i stället. Kanske får du ett skivkontrakt med Bert också.
Spelar Dregen och Dilba och Dogge Doggelito poker bättre på en semesteranläggning i Medelhavet än på en svartklubb i Skärmarbrink? Varför aldrig en omgång skitgubbe i Skärplinge med bröderna Schulman?
Var utom i fyran tillåts en landshövding spela pajas framför kameran i sladdriga batmantrikåer?

PS. Saft i fyran är fortsatt sämst av alla i rutan. Supersämst. Hans lägstanivå är ett stort svart hål. Men han får akta sig, så att han inte blir omsprungen av Ola och alla vilda snorisar. Hittills pekar dock allt på att Saft ska hålla undan på jumboplatsen länge än. DS.

Snorkig jumbo i fyran