this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Vad tjÀnar allting till?

Mat-Tina. NÀr jag ser henne blir jag rÀdd. Jag vet inte vad det beror pÄ. Kanske för att det inte Àr för dig och mig Tina stÄr dÀr i studion och rör i grytor och kastruller och slickar av sina sÄsvÄta fingrar i skamlös kamerainÄkning. Det Àr inte maten som Àr det viktiga och inte vi som ska Àta maten. Det handlar förresten inte om mat heller. Jag tror att Tina Àr en riktigt otÀck mÀnniska.

Inte för dig och mig

Snuskigaste matlagaren i teve hĂ€rjar i dag hemma i köket i det kungliga slottet pĂ„ Tullgarn: han Ă€r den ende jag vet som lagar mat med hĂ„ret och vispar Ă€gg med fingrarna. Och drar kladdet genom kalufsen, som hĂ„rgelĂ©. Var nĂ„gonstans utom i fyran? Lite grand som Janne Josefsson i Debatt i SVT – fast med mat i stĂ€llet för mĂ€nniskor.
Allra vÀrst Àr le chef du chùteau nÀr han Àr sÄ frÄnvarande bland karotter och kastruller att en trÀslev brinner upp pÄ spisen och tallrikarna spricker för att kocken har glömt dem pÄ gaslÄgan i stÀllet för att stÀlla dem bredvid. NÀr han varken kan gÄ rakt eller tala rent framför kameran och hÀlften av maten hamnar pÄ golvet innan den landar i grytan.
Senast jag sÄg honom snubbla omkring halvt redlös i köket var i natt i TV4Plus. Det var nog en repris, för jag har för mig att jag har sett dumheterna förut. En liten tant som inte heller verkade vara helt 100 kom förbi en stund ocksÄ. Ingen berÀttade vem hon var, sÄ jag gissar pÄ matlagarens morsa. Hette bestÀmt Ineees, eller nÄgot. Just precis sÄ: med ett jÀttelÄngt e i mitten. UngefÀr sÄ dÀr som jag tÀnker att Gustav V kunde ha uttalat namnet. Lite andlöst och nÄgonstans lÄngt uppifrÄn nÀsan. FörnÀmt. Jag nÀmner det bara för att antyda tonen i det inte lÀngre sÄ kungliga köket pÄ Tullgarn.
Programmet kallas ‘annorlunda’ i fyrans reklam. Om svett och svordomar och att klia sig i skrevet rĂ€knas dit: lĂ„t gĂ„ för det. Men sĂ„ mycket ‘matlagning’ Ă€r det Ă€ndĂ„ inte. Det Ă€r det inte nĂ€r man skalar potatis med högtryckstvĂ€tt och med blodtörstig tillfredsstĂ€llelse styckar en kyckling med yxa pĂ„ huggkubben bakom husknuten heller. Det Ă€r bara larvigt: sĂ„ dĂ€r hĂ„ller endst elaka barn pĂ„. Och ingen utom han pĂ„ Tullgarn blandar ihop motorsĂ„gen och svetsaggregatet med de mer vanliga köksredskapen. Var sak pĂ„ sin plats: ostronskeden pĂ„ mulltoan och tryffeljĂ€rnet i vedboden?
Kocken pĂ„ slottet blir ocksĂ„ grabbigt gĂ„pĂ„ig nĂ€r han beskriver den hĂ„rda fysiska anstrĂ€ngningen vid den jĂ€ttelika gasspisen: “Jag liksom knullar maten.” Lika finstĂ€mt som nĂ€r mĂ€stermatlagaren med flugsnapparbenen snubblar omkring i för stora kortbyxor och med jĂ€ttegevĂ€r pĂ„ savannen dĂ€r han vĂ€llustigt dödar impalaantiloper och thomsongaseller i otĂ€cka nĂ€rbilder: “Jag gĂ„r ut med bössan, smyger mig pĂ„ bytet – och har ihjĂ€l det.” Strongt.
Det som mest fattas token pÄ Tullgarn Àr ett par för stora skor och en pajasnÀsa av illröd plast. Samt en hink med vatten att dratta baklÀnges varje kvÀll i hos herr Bronett.
Och sÄ han som heter Aïoli eller nÄgot och kommer frÄn Uppsala och alltid har tvÄ smÄ barn med sig i köket. De lagar mat med fingrar som kommer direkt frÄn nÀsan och diverse andra stÀllen. Inte heller sÀrskilt chic.
Vad tjÀnar allting till? Vilken Àr meningen med det hela? Omodernare teveprogram finns nÀstan inte. Nu nÀr snart varenda mÀnniska har lagat mat i rutan. Den ende som vet hur man gör Àr ÀndÄ rÄttan Remy i filmen Ratatouille: den pipande plÀttvÀndaren frÄn Paris i pÀls.

Full rulle i köket