this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Storleken är inte allt

TV4:s vilda Tilda skryter i direktsändning om att hon har en intervju med ‘världens största folkmusikdrottning’: John Bajs. Från Skottland [sic].
??? – Vem kan det vara? Undrar en connaisseur. Inte den där Joan från Staten Island i USA, väl? Hon som protestsjöng i NYC och Newport med Phil Ochs och Mimi och Richard Fariña och Bob Dylan femton år innan Tilda var född?
Mimi är Bajs lillasyster och har alltid sjungit bättre än hon. Richard hade kunnat bli [nästan] lika bra som Dylan. Om han inte hade kört ihjäl sig på sin motorhoj 1966?
Tilda fattar som vanligt ingenting. Hon pladdrar på. Utan att veta vad hon säger: Jån Bäz. Johan Bess. Jean Baisse. Jon Bas. – Basfiol?
Tilda har världens största huvud. Men noll koll: storleken är inte allt.
Sedan dyker omsider världens sämsta intervju upp i rutan. Inspelad med skakig mobiltelefon. Taskigt ljud. Och nästan ingen bild alls.
Och så kommer alltid lika obekymrat klämkäcka Tilda tillbaka: “De har sagt till mig från kontrollrummet att jag har uttalat Jan Bez namn fel 118 gånger. Men vadå? [Fnitter fnitter skratt fnitter.] Man kan ju inte kunna allt.” [Skratt skratt fnitter skratt.]
Nej, men man ska kunna det man talar om. Särskilt i direktsändning i teve. Riktiga journalister kan det. De andra kan stanna hemma. Eller gå om kursen på den frireligiösa folkhögskola de kommer ifrån.
Förresten kan de inte räkna på fyran heller. Jag fick det till 120 gånger. Minst.

Bäz och Dajlan i Newport 1963