Stackars liten
Fan vad de gnäller i teve. Hela tiden. Alla de där kändisarna som pratar med varandra framför kameran. Om varandra. Men mest om sig själva. –“Nähä?!” “Kantänka det!?” “Stackars liten, stod på örat som parvel och har haft det där ljudet inne i sig sedan dess??”
Det är så jobbigt med teater. Man blir så känd och kan inte åka tunnelbana. Folk kommer fram och säger: “Hej, vad du är bra”. Det är superjobbigt. Jobbigt att skriva varje dag också, flera timmar i sträck ibland. Det är inte så lätt som du tror. Det är jobbigt att ha haft en pappa som var kändis. Det är jobbigt att ha haft en pappa som inte var kändis. Men titta hur duktig jag har blivit i alla fall.
Gud vad jobbigt det är att få kritik också. – “Nej, inte konstruktiv kritik. Men okunstruktiv!”
Ingenting för kändisar
Först var det Stjärnorna på slottet. Sedan recyclade man lite radio – och det blev Sommarpratarna. Det var nästan värsta sämsta stendöda skitsnackartelevisionen: sjukt självupptaget. Sedan var det strax dags igen. Med skådisarna i köket den här gången: Teatersupén. I SVT fast programmet hade suttit som en sportmössa i fyran.
Det är en jäkla tur att de där stackarna slipper stiga upp klockan halv fem på morgonen. Jobba skift och plocka disk. Städa trappor och sjukhuskorridorer och bära ut tidningen på morgonen. Då skulle jag aldrig våga titta på teve mer.
This entry was posted on Saturday, June 19th, 2010 at 05:37 and is filed under SVT &c. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
