this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Snacka om snuskigt

Jag sÄg den dÀr förskrÀckliga mÀnniskan i teve som lagar mat med hÄret och snyter sig i buljongen. Böcklingröra och flÀsklÀgg med rotmos stod pÄ menyn. Och sÄ nÄgon sorts dessert: pannkakor med hallon, &c. om jag fattade rÀtt. Och Martin Timell ovanpÄ alltihop.
Böcklingen Àr jag med pÄ. Absolut. Men inte flÀsklÀggen. Och aldrig Timell. Never.
“Sug min sura purjo”, inleder token pĂ„ Tullgarn sitt matlagarprogram. Han inser kanske att det inte var den smartaste repliken i rutan, för han fnittrar generat som en skolflicka.

Sur sak att suga?

Böcklingarna blev inte optimala i röken, för kocken glömde dem mellan vinslattarna. Men det gör ingenting: allt Àr helt underbart perfekt i alla fall. Det Àr allting han pÄ Tullgarn gör: frÄn att koka ett Àgg hemma i köket till att mörda en zebra pÄ savannen.
Vad nu? Kocken gĂ„r omkring i köket och drar med bĂ„da tummarna i sina breda hĂ€sthandlarhĂ€ngslen medan han kallar sig sjĂ€lv för ‘pojken’. Är han bög?
Sleven gĂ„r nonstop mellan grytorna och munnen och sĂ„ tillbaka igen. “Gud, sĂ„ gott! Yeah!! Det Ă€r nĂ„t sĂ„ djĂ€vulskt gott!!!”
Nu ska böcklingarna rensas och bli till sallad. DÄ kommer kockens hustru nÄgonstans ifrÄn: hon ska hjÀlpa till med fisken men stannar bara nÄgon minut, om ens det.
Och sĂ„: M Timell anlĂ€nder till trumpetfanfar och under tjo och tjim. Är det barnkalas pĂ„ gĂ„ng? Timell har snickarbrallorna pĂ„. Har kanske inte varit hemma och bytt efter förra veckans Borta bĂ€st?
“Han hĂ€r [kocken lĂ€gger armen om T] Ă€r en av fĂ„ i Sverige som kan göra teve lika bra som jag.” “Å ojsan, man tackar, man tackar.” Timell bugar sig dĂ€r han sitter, sĂ„ att han nĂ€stan slĂ„r huvudet i bordet och den förbannade grisskĂ„nken.
Det visar sig att flĂ€sklĂ€gg Ă€r det absolut bĂ€sta Timell vet. Vilken tur. Och jag Ă€lskar rökt fisk, hakar T pĂ„. Men jag tycker att det Ă€r lite svĂ„rt. NĂ€r min fru frĂ„gar hur lĂ„ng tid det tar innan det Ă€r klart, svarar jag alltid: Tja, en tio tolv centiliter. Höhöhö! Jag menar, efter ett par tre bĂ€rs, sĂ„…
Kockens hustru sitter med vid bordet. Men hon syns knappt: hustrun sitter mest och snyter sig i en servett. Det Àr en svart servett.
Jag tycker att servetter ska vara vita. Liksom tallrikar och vÀggar. SÄ att man ser maten pÄ faten och konstverken pÄ vÀggarna.

Det absolut vÀrsta jag vet