Om konsten att vara ödmjuk
Det är som sagt dags för Let’s dance igen i TV4 med supersuperkändisar som Hannah Graaf och Andreas Weise, Alexandra Pascalidou, Tina Thörner och Figge Norling. Vem är Figge? Och Weise, är han släkt med Vajsing??
Kändast av alla på golvet i årets upplaga av Let’s dance är ändå Björn Mannen utan nåd Ranelid. I alla fall om han får säga det själv. Och det gör Björne gärna. Alltid och när och var som helst.
I dag ‘talar han rent av ut’ om sin medverkan i Svenska Dagbladet. Det brukar bara prominenta personer som politiker och prostituerade med flera göra annars när de ska bortförklara något dumt de har gjort eller på annat sätt vill ställa sig i rampljuset en stund, fast de i de allra flesta fall gjorde bäst i att stanna hemma och hålla käften.
Kungens kurtisan talar ut om sin relation med kung Tabbe. Sven Otto Littorin talar ut om sexköpsanklagelserna. Sådana saker.
Talade ut – fast ändå inte
Jag hade fler lyssnare och läsare i fjol än vad Stieg Larsson hade. Ingen tar upp att jag har en fanclub på Facebook med 6 800 medemmar. Jag har fått slita kopiöst hårt, är inte son till Ingmar Bergman eller Skarsgård eller Hasse Alfredson. Jag får inget gratis för att jag är ett känt namn eller [har] fuksat mig till det.
Så där går den okuvlige på: han har synpunkter på det mesta men talar ändå på något underligt vis alltid bara om sig själv. Det är majistervarning på Björne. Eller tvärtom?
Inte bara Björne är bäst av alla som finns. Björnes pappa var en jävel på att måla: han var “en bättre porträtt- och landskapsmålare än Peter Dahl, Lena Cronqvist, Linn Fernström och Mamma Andersson”.
Pappa bättre än Mamma?
Hoppsan! Men varför blev han aldrig uppskattad efter förtjänst? Rent av lika känd som Björne?
Han dog totalt okänd för han var alldeles för ödmjuk, förklarar Björne. Då förstår man också varifrån Björne har fått sin stillsamt tillbakadragna personlighet.
I skrift och tal är jag officiellt svensk mästare, men jag tycker inte att jag är märkvärdig. Den 7 januari dansar jag i teve och världens mest aktade pris[utdelningar] slutar alltid med dans, även Nobelfesten.
Den som inte fattar det och kallar dans för trams är “antiintellektuell”, slår Björne också fast.
Björne säger att han har “hållit ett par tusen kvinnor” i sin famn. Men i tidningen dansar han jag vet inte vad det kan vara med en golvlampa hemma på Hornsgatan i Stockholm.
Ödmjuk man i ödmjuka kläder
This entry was posted on Wednesday, January 5th, 2011 at 10:14 and is filed under Captain Marvel, SVT &c, Winnie-the-Pooh. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
