Men om man är olycklig?
Varför är alla som medverkar i särskilt TV4:s Nyhetsmorgon söndag så förbannat äckligt jävla lyckliga varje gång de trillar in i vilda Tildas helt hysteriska studio? Det finns ingen hejd på helvetet, och ingen är lyckligare än Tilda. Ingen är falskare heller, för så där sprittande sprudlande glad som Tilda låtsas vara varje söndagmorgon finns det ingen som är. Det säger sig självt: Tilda trotsar varje känd känslas naturlagar.
Och allt det här tjafset om barn hela tiden. Lika oäkta och påklistrat som Tildas fejkade fnitter. “Mina barn får köpa hur mycket böcker och musik de vill. Jag tycker bara att det är såååå roligt!!!” Fnitter fnitter fnitter.
Någon mer än jag som inte tror ett ord av vad Tilda fantiserar om? Förresten borde hon lämna barnen hemma när hon går till jobbet och inte ha dem med i tid och, mest, otid. Det gör alla människor jag känner. Små barn ska inte vara på mammas och pappas arbetsplatser. De vill inte det: barn vill vara med andra barn på dagis och sådana ställen där barn passar bäst. Leka med kompisar i samma storlek som de själva.
Och när Tildas “fantastiska barn” av någon anledning inte kutar omkring i studion och snavar över sladdar och spiller ut saft &c. är de närvarande i alla fall i var och varannan mening. Fantastiska? Vad menas med det? Är Tildas barn mer ‘fantastiska’ än andras ungar? Varför är de det, i så fall?
Mina barn är kanske inte lika ‘fantastiska’ som Tildas, men det finns det nog inga som är. Fast de duger jättebra åt mig: jag gillar mina barn till tusen. Ja, ännu mer, förresten.
Och aldrig ett intelligent samtal. Aldrig en kontroversiell tanke. Alla är bara lyckliga och vackra och framgångsrika och ofattbart överens om allting och särskilt om hur duktiga de själva är: i TV4 levs livet varje söndagmorgon på en papegojpinne. Studion ekar lika ihåligt och ödsligt som efter Josuas bleckblåsorkester utanför Jerikos murar. När Tilda programleder simmar hon i sirap. Hon kunde lika gärna lalla runt i lim: tiden kunde inte röra sig långsammare i alla fall. Inte intellektet heller.
Hjälp! Nu exploderar teven bakom ryggen på mig. Tjo och tjim och much ado about nothing. Det är Tilda som bjussar på senaste innekäket på svenska uteätarfrukostbord: brunch. Vad är det med det? Jag har ätit brunch i hundra år. Och i USA har de brunchat dubbelt så länge. Minst.
Brunch på riktigt
This entry was posted on Sunday, December 5th, 2010 at 12:08 and is filed under Journalism, SVT &c. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
