It takes two to tango
Så här i den otyglade tevetangons talanglösa tidevarv:
Tango dansades ursprungligen av (två) sjömän på bordellerna i Buenos Aires och Montivedeos hamnkvarter – för att hetsa upp den kvinnliga horhusbesättningen innan fördäcksgastarna fick brallorna av.
Ett annat slags tango har senare blivit särskilt populär i Finland. Där har den ungefär samma status som foxtrot i Sverige: nästan alla kan den. I Finland är tango och tystnad två likvärdiga begrepp.
Tangons texter uttryckte ursprungligen en rädsla för framtiden och förmedlade budskapet att allting var bättre förr.
Two-step är en sällskapsdans som lanserades i USA på 1890-talet och importerades till Europa i början av det förra århundradet: den förväxlas ofta med polka men är egentligen en vals i 2/4-takt.
En särskilt populär sådan slagdänga som människor har virvlat runt till på dansbanor i Sverige i snart hundra år är Hässelbysteppen. Den skrevs som ett revynummer av Carl August Jeansson “Kul” Kullenbergh år 1914 och förekommer i en mängd grammofoninspelningar.
Olle i Skratthult’s Luffarekapell var tidigare ute än de flesta. Olle hette egentligen Hjalmar Pettersson: han var en bondkomiker från Munkfors i Värmland som utvandrade till USA, där han under förbudstidens ‘roaring twenties’ var den i särklass populäraste artisten bland andra svenskamerikaner med sin Hobo Orchestra.
Kapellmästaren i mitten
Häselbysteppen duger bestämt att dansa till ännu: den senaste versionen jag känner till spelades in år 1996 av Rose-Maries dansorkester från Öland. Den mest kända svenska inspelningen torde ändå vara den med Brita Borg. Minst dåliga är nog i alla fall Anders Hässler och Cave Stompers i en rätt rivig tradjazzupplaga från år 1961. Förekommer även i lätt upprockat tempo.
Hässelbysteppen har en refräng som låter så här: “Tjö, steppen vid Hässelby den är så hyvens kul/Där dansar man i mässingen och käkar i ett skjul!”
Finstämd poesi, eller…? Tjö!
Hässelby Strandbad 1913
Första gången män och kvinnor kunde bada tillsammans i Stockholm
och på 20-talet dansa i baddräkt på söndagsmatinéerna
Erik Lindorm kommenterade badet 1915:
“Jag har för min del inte träffat någon som varit ute vid Hesselby
Alla förnekar på det bestämdaste att de besökt sådana ställen”
Här dansade även min mamma på matinéerna tjugofem år senare,
men inte i baddräkt och till Thore Ehrlings orkester
This entry was posted on Tuesday, January 25th, 2011 at 11:44 and is filed under SVT &c. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
