this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

I brist på bättre

Jag upptäcker att Dykar-Jenny håller på ännu i TV4. Men vänta! Nu rullar någon in någonting stort och konstigt i Nyhetsmorgons studio. Jag har inte glasögonen på, så jag ser inte vad det är. Men nu hör jag att det är vilda Tilda som kommer. Då kan det kvitta.

Jag hör som i en mardröm: Ja, hej på er allihop! Här kommer jag med lite ny dekor som vi ska ha sen när jag tar över efter ditt professionella handlag här på morgonen.
Säger Tilda till den dummerjöns som aldrig har sett ett ostron och som precis nyss har suttit vid frukostbordet i studion och pratat obegripligt med hela truten full av mat.
Tilda rabblar nyårsaftonens gäster och… Hjälp! Hörde jag inte Birgers namn nämnas? Hoppas inte.
Om du undrar varför största trähuvudet syns någonstans i ett hörn varje gång du slår på en teve och öppnar en tidning kan jag tala om svaret för dig. Teve och tidningar har nu grävt sig ända ner till den absoluta botten i trashträsket. Där nere finns strax bara Birger och Ranelid kvar. Carl Jan och Gudrun och Babsan och Jonas med Mark. Den sekunda sorten.
Man får ta vad man trillar över. Eller dem som ringer tjugo gånger varje dag och tigger om att få vara med. Det är det bara de dummaste som gör. Billigast i drift också för skitsnåla fyran: bara att få flimra förbi i rutan en sekund eller två är lön nog för en linslus.

Upphittad