Hur smakar det?
Ut från köket kommer fantasifulla men harmoniska symfonier av smak och form. Ta tartaren på pilgrimsmussla. Varsamt tillagad, med ljuv smak av hav som bryter av mot äggulans rundhet.
Samma med den halstrade anklevern, vars feta, jordiga smaker bryts av perfekt med hasselnötskrokant och nektariner.
Gräsanden med kastanjkräm är fyllig och len. Dilammet, som serveras vackert rosa, ingår ett lyckat äktenskap med blomkålspuré och konfiterad vitlök, och de rena finlemmade smakerna hos slätvaren med jordärtskocka och champagnebrässerad svartrot får oss att smacka belåtet.
Den tryffelfärserade vakteln är betydligt mer subtil än den romerska dekadens vi föreställt oss. Kanske kunde tryffeln få spela en större roll?
Crème brûléen med en hint av viol är ren och skär lycka. Chokladganachen med björnbärssorbet har fin balans mellan sötma och fruktighet.
Aftonbladets Smakråd har hittat en ny favoritkrog i Stockholm. Men varför måste alla som uttalar sig om mat skriva på samma styltiga sätt? Det blir rätt enahanda och… ja, till och med lite torftigt till slut att läsa om kulinariska ‘äktenskap’ och ‘symfonier’ och om smaker som ‘bryts av’ och rent av är ‘finlemmade’ där de ‘balanserar’ fint på Smakrådets smaklökar som helt säkert måste kallas ‘förfinade’.
Lika ointressant och meningslöst som när farbror Fritte provar viner med Steffo i TV4:s Nyhetsmorgon på fredagarna och på en förfärligt knarrig och tillgjord skånska utbrister att vinet han just tar en rejäl slurk av erinrar om sommarlov och barkbåtar i bäcken med smak och doft av ekorrens språng mellan två grenar.
Så där står aldrig jag och filosoferar över hamburgaren från gatuköket på torget där jag bor och ur ölen på pizzerian bredvid hoppar aldrig ekorrn på tallegren som i Alice Tegnérs visa från 1892.
Med smak av riktigt vin?
This entry was posted on Sunday, May 8th, 2011 at 06:52 and is filed under SVT &c. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
