this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Exklusiv men inte elitist

Tillsammans med kvartalsrĂ€kningen frĂ„n RadiotjĂ€nst AB har jag i dag fĂ„tt ett slags reklambroschyr för SVT och SR och UR. Det har sĂ€kert du ocksĂ„ fĂ„tt, förutsatt att du har anmĂ€lt ditt apparatinnehav och betalar din teveavgift. NĂ€stan hĂ€lften av utrymmet upptas av en stor bild pĂ„ Björn Ranelid och sĂ„ ett hopkok av hans ĂŒberjobbiga sĂ€tt att skriva.
Det mesta har hörts och lÀsts förut: Ranelid förmÄr inte lÀngre skriva nÄgot nytt utan recyclar obekymrat gamla vissna stilblomster om och om och om igen. Det Àr rÀtt pÄfrestande.
Nu har RadiotjÀnst AB trillat i fallgropen. Man har anlitat Ranelid för att hylla SVT och SR och UR. Det gör han ocksÄ, men inte förrÀn pÄ de tvÄ sista raderna av sammanlagt sjuttiosex: LÀnge leve kulturen i den allmÀnna televisionen och radion.
Men innan dess: herregud! Den smalaste boken ryms i den allmĂ€nna blicken och hjĂ€rnan. AllmĂ€nna? Svart man dansar med blek prima ballerina. Hmm?? I litteraturens och konstens vĂ€rld Ă€r alla höjd- och lĂ€ngdhoppare inbjudna. Men inte slĂ€ggkastare och snowboardare? Speedwayförare och skidskyttar? Varför inte bowlare och bĂ„gskyttar? Vad har alla vĂ€rldens frisksportare och fotbollsspelare gjort för ont för att dabbas av den ranelidska förkastelsedomen? […] om man lĂ„ter mĂ„ttbandet vara en listig orm. Ett mĂ„ttband med intelligens? &c. &c. &c.
Ranelid vĂ€grar att anvĂ€nda den numera rĂ€tt accepterade termen public service för Sveriges Television och Radio. Han gör det för att han “vĂ€rnar om att fĂ„ vara enskild och exklusiv i det offentliga livet”. Exklusiv var ordet, sa Bill. Eller om det var Bull? Men tidigare i samma mening förnekar Ranelid att han “skulle vara puritansk eller elitistisk i förhĂ„llande till det nationella sprĂ„ket”. Jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ att jag hĂ€nger med dĂ€r.
Om mÀnniskan hade vetat hur fri hon Àr, hade hon darrat som en hund inför en jordbÀvning. Leva Àr att simma frÄn stranden jag till stranden du i havet vi. Hur mÄnga gÄnger har jag inte lÀst och hört det förut? Det Àr bara det dÀr om barnet och den sista droppen vatten som fattas. Men det kommer sÀkert. NÀsta gÄng.
Det obehagliga med Ranelids floskulösa och, om uttrycket tillĂ„tes, nĂ€rmast incestuösa stil Ă€r att den kan utnyttjas i varje sammanhang: den Ă€r en hora som lĂ„nar sig till vad som helst. Det Ă€r det yttersta beviset för att det Ranelid sĂ€ger inte betyder… nĂ„gonting.
Jag undrar vad RadiotjÀnst AB i Kiruna har betalat för gammal skÄpmat vars bÀst-före-datum gick ut under förra seklet.

OcksÄ en höjdare