this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Ett ark papper och Som vore hon 14

I TV4:s morgonstudio sitter denna vecka en ung man som pratar som en femÄring och har svÄrt att lÀsa innantill frÄn ett papper. Samt en dam som fyller 50 nÀsta Är men försöker se ut som vore hon 14.

Ingen fjortis

Nej, hjĂ€lp! Nu kommer Ranelid ocksĂ„. Vad har han dĂ€r att göra? Aha, han Ă€r “dagens sommargĂ€st”. Men varför Ă€r han det? Ranelid har varit ‘gĂ€st’ i vartenda teveprogram i varje kanal fler gĂ„nger Ă€n nĂ„gon kan rĂ€kna. Han har passerat bĂ€st-före-datum för lĂ€nge sedan.
Och Ă€ndĂ„ sitter han dĂ€r igen. Som fastvuxen vid fyrans frukostbord. Han inleder med att sĂ€ga att han minsann inte alls â€œĂ€r sĂ€rskilt begĂ„vad”. Och lögnen dryper utefter vĂ€ggarna i studion sĂ„ att till och med teverutan blir kladdig. Vad Ă€r det som gör att en mĂ€nniska beter sig sĂ„ bakvĂ€nt? Om man Ă€ndĂ„ ska ljuga: dĂ„ kan man vĂ€l lika gĂ€rna sĂ€ga att man Ă€r mer begĂ„vad Ă€n alla andra? Det hade jag gjort. För det spelar ju ingen roll. Folk mĂ€rker ju rĂ€tt snabbt hur det stĂ„r till i alla fall.
Ranelid har med sig en ‘favoritsak’ hemifrĂ„n. Han lĂ€gger ett jĂ€ttestort oskrivet pappersark framför sig pĂ„ studiobordet. Det hĂ€r Ă€r inget papper, sĂ€ger han. Det Ă€r en förlĂ€ngning av mitt finger, dĂ€r sjĂ€len rinner ut i fingerblomman. – LĂ€gg av, för fan! Ett jĂ€vla ark papper!!
Sedan börjar Ranelid att med yviga gester skriva sin namnteckning pÄ pappret. Och nu förstÄr jag varför pappret Àr sÄ stort: Ranelid skriver inte en namnteckning utan flera. Med decimeterhöga bokstÀver. Om jag hörde rÀtt sÀger han ocksÄ att det gÄr omkring icke sÄ fÄ kvinnor i landet som har Ranelids autograf som tatuering. Jag hoppas att jag hörde fel.
Programledarna fattar inte att de trillar i samma grop som alla andra. Ranelid babblar pĂ„ – men han sĂ€ger aldrig nĂ„gonting annat Ă€n det han alltid sĂ€ger. Varje gĂ„ng i varje program i snart 20 Ă„r nu. NĂ€r sĂ€ger nĂ„gon Ă„t Ranelid att sluta? NĂ€r stoppar nĂ„gon en kork i halsen pĂ„ honom?
Nu jĂ€mför han sig med Picasso och Jussi Björling. Visst ryms det en liten Stig Dagerman nĂ„gonstans dĂ€r inne i Ranelid ocksĂ„? De sĂ€ger att jag Ă€r sjĂ€lvgod, men det Ă€r jag inte. Jag Ă€r tvĂ€rtom en mycket ödmjuk mĂ€nniska. – Varför mĂ„ste han berĂ€tta det varje gĂ„ng han Ă€r med i teve? Det gör ju ingen annan.
Och nu kommer det igen. Inget inslag med Ranelid utan att du fĂ„r höra: BĂ€r ditt barn som den sista droppen vatten. – Den sista droppen vatten? Vad ska jag med den? DĂ„ Ă€r det ju för sent i alla fall.
Det Ă€r ocksĂ„ titeln pĂ„ en bok Ranelid skrev för sex Ă„r sedan. Han har anvĂ€nt citatet i varje intervju och vartenda teveprogram sedan dess. Det Ă€r i den boken lĂ€saren redan pĂ„ insidan av pĂ€rmen fĂ„r veta att “ingen skriver vackrare prosa”.
Ödmjuk, var ordet. Det spelar ingen roll om det Ă€r Förlaget eller Ranelid som ljuger. Det Ă€r i alla fall han som har godkĂ€nt omslaget.

StÀndigt i studion