this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Bara pÄ skoj?

Jag blĂ€ddrade i en av handling pĂ„ Carolina Rediviva hĂ€rom dagen. Den heter Runor som resurs. Vikingatida skriftkultur i Uppland och Södermanland och Ă€r skriven av Marco Bianchi vid institutionen för nordiska sprĂ„k vid Uppsala universitet. I avhandlingens sista kapitel talar författaren om “runtexter av icke-lexikal karaktĂ€r, dvs. utan ord i igenkĂ€nnbar form”. SĂ„dana kallas traditionellt för nonsensinskrifter. Bianchi talar Ă€ven om krumelurinskrifter.
SÄdana har varit kÀnda sedan början av 1600-talet. Detta framgÄr ocksÄ klart i avhandlingen. Det finns fler Àn 2500 runstenar i Sverige. Bianchi har studerat 1160 av dessa i Uppland och 387 i Södermanland och funnit 33 inskrifter av nonsenskaraktÀr: 27 i Uppland och 6 i Södermanland, vilket sammanlagt utgör 2,1 % av sammanlagt 1547 runstenar. Det Àr inte sÄ mycket.
Bianchi tolkar runstenar med text i form av rappakalja sĂ„, att det var ‘finare’ att kunna skriva Ă€n att inte skriva alls. Och dĂ„ hade innehĂ„llet ingen betydelse. “Att undersöka var icke-lexikala inskrifter ska börja lĂ€sas medför ofta svĂ„righeter”, sĂ€ger Bianchi ocksĂ„. – Än sen? Om ‘texten’ Ă€ndĂ„ ingenting betyder: finns det nĂ„gon mening att ‘lĂ€sa’ alls dĂ„? FrĂ„n nĂ„got hĂ„ll?
Det kan vĂ€l ocksĂ„ hĂ€nda, och Ă€r vĂ€l rent av troligt, att det fanns ristare som inte var lika skickliga som Öper och Balle, Fot och Asmund Kareson. Amatörristare. Kanske var stenar med rena rama rappakaljan pĂ„ sĂ„dana som lĂ€rlingar hade övat pĂ„?
I TV4:s Nyhetsmorgon framstĂ€ller programledare Saft denna mycket gamla upptĂ€ckt som att sĂ„ gott som samtliga – “de flesta, ja nĂ€stan alla” – runstenar i Sverige skulle bestĂ„ av “klotter”. Det Ă€r inte bara en vĂ„ghalsig slutsats. Det Ă€r ett stendött pĂ„stĂ„ende.
Han gjorde det i gĂ„r. Och i dag stĂ„r han dĂ€r igen. Med en ‘runristare’ i studion. Han ska rista en sten Ă„t Saft som tror att den ska bli klar innan programmet Ă€r slut. Det kan jag lova att den inte Ă€r.
Skulle inte förvÄna mig om Saft provar pÄ att hugga sjÀlv ocksÄ. Han stoppar alltid fingrarna i majonnÀsen nÀr det Àr mat annars. Jag tror att jag stÀnger av nu, sÄ jag slipper se elÀndet. Det slutar bergis med att Saft fÄr en flisa i ögat.
Hur kan en mÀnniska missförstÄ allting som Saft gör hela tiden? Hur kan en mÀnniska veta sÄ lite som han?
Och sĂ„ tjejen pĂ„ stolen bredvid: “Men pĂ„ nĂ„gra stod det i alla fall om stora fĂ€ltslag och Ă€rorika bragder.” En sĂ„dan sten skulle jag gĂ€rna se.
Jag Ă€lskar mĂ€nniskor som hugger i sten – medvetet. SĂ„ skrev den vĂ€ldige finlĂ€ndaren Elmer Diktonius i samlingen Brödet och elden redan 1923. Varför prata om sĂ„dant som man inte vet nĂ„got alls om? Vad Ă€r det för mening med att visa upp sin kolossala obildning i teve? Tjenare, Saft. Morsning, Lena.

Klotter?
Rökstenen i Östergötland
FrÄn början av 800-talet

Och det hÀr Àr ÀndÄ bara baksidan. Det finns Ànnu fler runor pÄ andra sidan. Och sÄ nÄgra upptill. Till och med pÄ undersidan! Fler Àn 750 stycken. Det Àr den lÀngsta runinskrift som finns. Det du, Saft?
Rökstenen Àr raka motsatsen till det Saft tror: det Àr ett litterÀrt och konstnÀrligt mÀsterverk.
Och vad Ă€r det hĂ€r? Är den ocksĂ„ bara gjord ‘pĂ„ skoj’?

Stor sten i SĂžnderjylland
Harald blÄtand i Jelling:
en analfabet med ristarens mejsel?
Mitten av 980-talet

Med en jÀttelik bild av den korsfÀste pÄ andra sidan ocksÄ. Fast utan kors. Det Àr Danmarks Àldsta KristusframstÀllning.

Och ‘det Stora djuret’ pĂ„ stenens tredje sida. Största stenen i Skandinavien. SĂ€kert den finaste ocksĂ„.

Texten pÄ framsidan lyder: Kung Harald lÀt göra dessa kummel efter Gorm sin fader och Tyra sin moder. Den Harald som Ät sig vann hela Danmark och hela Norge och gjorde danerna kristna.
Haralds runsten Ă€r 2,43 meter hög och vĂ€ger crka tio ton. NĂ„gon har rĂ€knat ut att det bör ha tagit ett Ă„r att rista stenen. RĂ€knas som vĂ€rldsarv enligt UNESCO. Bara ‘pĂ„ skoj’?