På den tiden
Var tog de där trevliga cigarettflickorna med lattjo liten mössa och skyhöga klackar och nästan ingen kjol alls vägen som sålde Robin Hood och Chesterfield och John Silver från en bricka på magen i biografernas foajé förr? På den tiden man inte blev stenad om man tände en tagg.
Och biografvaktmästarna på de finare biograferna? En galonerad karl utanför som visade publiken in genom entrén och så en till där inne i mörkret som rev biljetter och vid behov lotsade eftersläntrarna till rätt plats i skenet från en liten avskärmad ficklampa. De hade uniform och byxor med revärer och snusbruna skor och skärmmössa med biografens namn i bokstäver av blankpolerad mässing.
Biografens vaktmästare hade sådana kläder förr: det var så farbröderna såg ut som rev plåtarna även på de gamla fina små bakgatsbiograferna Atlas och Boston och Chicago och Dixie och Eldorado och Fenix i Stockholm när jag gick i plugget och kutade på bio flera gånger i veckan. Det var där sådana filmer visades som man inte kunde se någon annanstans i stan.
Min favoritmatinébiograf när jag var ung hette Bio Gärdet och hade namnet i stora neonbleka bokstäver på husväggen på Askrikegatan vid Tessinparken. Det var Sveriges mesta och vackraste funkisbiograf och självklart är den borta sedan länge: om jag inte minns fel inträffade detta sorgliga redan när jag gick första eller andra året i gymnasiet.
Men när jag har vägarna förbi kan jag ännu se Sture Fröléns entrédörrar i original från 1939 och det sägs att delar av interiören också är bevarad. Jag tror att det är tevekanalen Viasat Sport som har sin verksamhet i ‘min’ bästa biograf i dag.
Så ska det naturligtvis inte vara: på Bio Gärdet på Askrikegatan i Stockholm ska John Wayne undsätta de omringade från Fort Apache varje söndageftermiddag.
This entry was posted on Sunday, May 8th, 2011 at 07:08 and is filed under Loup-Garou, Stockholm. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
