this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

A wonderful day south of Folkungagatan

Jag var pÄ teater i förrgÄr. UrpremiÀr. PÄ Söder i Stockholm. Ja, rent av den enda förestÀllningen nÄgonsin. Exklusivt till tusen!
Det var den lilla fina förskoleteatergruppen VÀstan som upptrÀdde pÄ Katarina södra skola.

PjÀsen hette Djuren som rymde och författaren Àr tills vidare okÀnd. Det Àr nog lika bra, för en ruttnare pjÀs har jag aldrig sett och alltihop var sÄ klart alldeles ofattbart underbart!

Det Àr alldeles rÀtt förstÄs: det ska vara precis sÄ dÄligt nÀr man Àr sex Är. Bergman och Beckett fÄr genierna spela om tjugo Är eller sÄ.

Handlingen gÄr inte att beskriva, för nÄgon sÄdan existerade inte. Men jag ska göra ett försök i alla fall.
Djuren som rymde tillhörde en cirkus med tre fÄglar och fyra hÀstar och mitt yngsta barnbarn A var en av dem och sÄ var det fyra hundar och en katt och tvÄ möss och en grön mamba (sic) samt en cirkusdirektör vid namn Mr Max och hans assistent som spelades av regissören.
FÄglarna hÀckade pÄ varsin pall, dÀr jag frÄn min plats i den lilla salongen tyckte mig urskilja den fasansfulla strutsgamen och den hemska alligatorörnen samt den snabbflygande fladdermusugglan.
HÀstarna och hundarna och katten och mössen och mamban bodde under varsin skolbÀnk som inte lÀngre ser ut som jag minns dem med lock och plats för ett blÀckhorn att doppa stÄlpennan i utan bara bestÄr av en halvcirkelrund bordsskiva pÄ fula stÄlrörsben och var ska ungarna förvara sina lÀxböcker eller de kanske inte har nÄgra lÀxor numera nÀr det mest Àr datorer och smarta telefÄner som gÀller?

Men nu började det! FÄglarna flaxade genom sÄdana dÀr rockringar som ungarna hade förr men de hÀr mÄste ha rÄkat ut för en hemsk olycka, för de var mer av parallelltrapetsens form och fason Àn runda och hÀstarna gnÀggade under sin pulpet fast de lÀt precis som katter mjau mjau och det fÄr hÀstar göra men bara pÄ teaterscenen dÀr allting Àr möjligt och ingenting omöjligt för det Àr sjÀlva idén med all riktig teater och sÄ hoppade de ocksÄ genom buckliga ringar och sedan hoppade hundarna och katten medan mössen gick pÄ lina och mamban slingrade sig och Mr Max höga hatt rullade mer i manegen Àn satt pÄ hans huvud.

SÄ blev det kvÀll och alla djuren skulle sova i sina burar och det skulle Mr Max och hans assistent ocksÄ fast pÄ ett bord som det anstÄr en direktör och hans medhjÀlpare.
Medan Mr Max och assistenten sov passade alla djuren pÄ att försvinna ur sina burar och gömma sig i skogen tror jag och nÀr Max och assistenten vaknade och upptÀckte förlusten fick Mr Max uppenbara balansproblem vid varje tom bur han sÄg och nu vara hans höga hatt definitivt förlorad.
Som tur var hittade assistenten alla djuren i en skogsdunge eller nÄgot strax bakom cirkustÀltet och alla drack vatten i en sjö utom Mr Max och hans assistent och sÄ hoppade och skuttade allihop en stund igen och den gröna slingrade och ormade sig och hÀstarna jamade som riktiga teaterhÀstar har för vana och sedan var pjÀsen slut och applÄderna dÄnade rÀttvist mot de hÀrliga smÄ skÄdespelarna i Katarina södra skola i tisdags.

Jag har sett tvÄ förestÀllningar i Katarina södra skola nu. Förra gÄngen var i höstas: den pjÀsen hette Riddarbarnen och det otÀcka jÀttetrollet och var bara aningen bÀttre Àn Djuren som rymde men lika fantastiskt underbar att se.

Jag Àr glad över att Katarina södra fortsÀtter en teatertradition Ànda frÄn Greta Gustafssons dagar och kanske kommer en strutsgam eller en hÀst som lÄter som en katt eller en snubblande cirkusdirektör frÄn Katarina södra att upptrÀda pÄ Dramatens scen en dag om cirka tjugo Är och rent av spela in en film eller flera med Mikael Madsen och Nicole Kidman för Film i VÀst i TrollhÀttan.

Inte för att det hör hit, men Greta fick sitt artistnamn Garbo av arkeologen och manusförfattaren till Mauritz Stillers Gösta Berlings saga Arthur NordĂ©n and lo and behold: Ärtan var min lĂ€rare i tyska i realskolan!

PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kan jag lĂ„tsas att Ă€ven jag har ett slags ‘förhĂ„llande’ till Katarina södra trots att jag gick i plugget pĂ„ LidingövĂ€gen pĂ„ Östermalm och det Ă€r nĂ€stan sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n SoFo man kan komma i Stockholm.

Heja Katarina södra skola och stans bÀsta lilla teater och heja regissören Pia och danspedagogen Sandra och alla hÀrliga smÄ skÄdisar och kan man abonnera pÄ ett sÀsongskort till nÀsta spelÄr sÄ att man Àr sÀker pÄ att alltid fÄ en plats lÄngt fram?

PÄ Lokes fÄr jag förstÄs bÀsta bordet jÀmt.