this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

När man bara ser sig själv

Den tidigare barnhataren A Schulman har bytt fot sedan han fått barn själv. Nu är det Schulman som hatar alla som är “bebisfientliga” i stället. Allra mest hatar han de restauranger där barn inte får klättra och krylla ohämmat i varje vrå.
Men det är faktiskt inte en rättighet att släpa med sig mycket små barn överallt. Det finns platser och tillfällen där barn inte hör hemma. Kanske borde barn även hindras att vistas i vissa för dem opassande miljöer. En gång hörde jag om en farsa som hade ettåringen med på vinprovning. Det hade jag aldrig haft, men å andra sidan provar jag nästan aldrig vin heller.
Det är inte ens en rättighet att få barn, fast många tycks tro det.
Men detta uppfattar inte Schulman: som så många andra i låtsaskändisarnas värld ser och hör han bara sig själv. “Jag vill inte skämmas för att jag har barn, jag vill vara stolt över det”, skriver Schulman i Aftonblaskan. Han har inte ens förstått vad saken handlar om.

Jag arbetade en gång en del med Schulmans morfar Sven Stolpe. Han hade bisarra föreställningar om det mesta, och jag kan inte minnas att jag tyckte som han en enda gång. Ja, jag erkänner: ibland förstod jag kanske inte riktigt vad Sven menade. Men han var alltid spirituell och underhållande och i många stycken en mer bildad person än många andra jag har träffat. Det är det minsta man kan säga om Sven Stolpes båda barnbarn: snacka om att trilla långt från trädet.

Knepig farbror med humor