Monarki med mervärde
Britta Svensson i Expressen kallar mig “kungahatare” för att jag tycker att monarkin är ovärdig ett demokratiskt samhälle och därför ska avskaffas. Hon säger att jag och alla som tycker som jag ska “ta ansvar för vår åsikter och rösta bort alltihop!”
Nu är det inte så lätt att ‘rösta bort alltihop’ om man inte sitter i riksdagen och det gör bara en ynka bråkdel av Sveriges befolkning: därför är Brittas förslag lika effektivt som att ställa sig i en myrstack och fäkta efter mygg.
Eller rättare: det är direkt hånfullt mot alla som inte tycker som hon.
“Gör om slottet till köpgalleria”, hojtar Britta som upplevde “en av de bästa dagarna i sitt liv” när Kickan gifte sig med Janne från Ovanåker förra året. Men gnäll inte på Britta sedan “när livet i det här landet blivit outhärdligt grått och dötrist”.
Vadå köpgalleria? Frankrike har varit republik sedan revolutionen och Versailles har ännu inte invaderats av McDonald’s och H&M och Clas Ohlson. Och Österrike sedan första världskrigets slut men slottet Schönbrunn står fortfarande i Wien som det gjorde då, fast ingen femårig gosse från Salzburg håller konsert där mer.
Och hur livat och glatt är det att ideligen läsa och höra om Tabbes och hans lekkamraters käcka krumsprång bland horor och kriminella: är det vad Britta menar “ger Sverige ett fantastiskt lyft som land”? Om hon tror det är Britta inte riktigt klok.
Och så hon som lever loppan i NYC i ett år och festar upp socialbidraget. Om jag stannade hemma från jobbet lika länge skulle kanske ingen märka det, för att det jag gjorde var så oviktigt. Men om någon ändå saknade mig hade jag garanterat fått sparken redan efter första månaden.
Britta oroar sig också för “allt det underbara som ingår i det kungliga kultuarvet”: såsom “innerliga” sommarbröllop och var ska vi göra av alla böcker och möbler, allt linne och porslin som finns i de kungliga slotten och som husgerådskammaren sköter? Ska vi kasta det, sälja det, skänka det till presidenten?
Skitsnack. De allra flesta av de “250 000 föremål” Britta talar om är inte kungafamiljens egendom, och inte Brittas heller, utan tillhör svenska staten. Det är trots allt en viss skillnad. Och Britta kommer att kunna fortsätta gå runt och titta på alla de där grejerna även efter monarkins avskaffande, det törs jag garantera.
“Varenda undersåte är lika mycket värd i en demokrati”, säger Britta och hennes ord ekar tomt och ödsligt över slätten som efter Joshuas blåsorkester.
Jag visste inte att ‘undersåtar’ fanns längre men alldeles oavsett: alla människor är inte ‘lika mycket värda’ någonstans i världen. Det har ingenting med att göra om ett land styrs av en kung eller en president: det beror på alldeles andra saker. It is sad, but it is true.
“Jag fjäskar inte för någon”, försäkrar Britta uppkäftigt. Men hon böjer sig ‘underdånigast’ och med ett sällsynt elastiskt ryggslut för kungahuset och monarkin.
This entry was posted on Saturday, May 28th, 2011 at 06:20 and is filed under Journalism, Kabaré Karolina, Loup-Garou, Major C-minor, Politics. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
