this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Back to the Stone Age

Russ Meyers kultfilm Faster, Pussycat! Kill! Kill! frĂ„n 1965: rena rama rĂ„feminismen pĂ„ bio. DĂ€r tar tre brutala bystdrottningar – “Belted, buckled and booted!” – livet av mĂ€n snabbare Ă€n de hinner knĂ€ppa upp blusen och fĂ„ av sig underbyxorna. Huvudrollen spelas av den spektakulĂ€ra Tura Satana, som sĂ€gs ha lĂ€rt Elvis Presley karate: “I never try anything. I just do it. Wanna try me”?

Frigjord feminism pÄ film för 45 Är sedan
UttrÄkad go-godansös tar loven av patriarkal könsmaktordning
Tura Satana i Russ Meyers Faster, Pussycat! Kill! Kill!

IdĂ©n om ‘könet som en konstruktion’ missförstĂ„s av mĂ„nga som en ‘uppfinning’ av ‘postmodernismen’. I verkligheten var Simone de Beauvoir fyrtio Ă„r före varje postmodernist nĂ€r hon i boken Det andra könet konstaterade att: “Man föds inte till kvinna, man blir det”. I dessa saker Ă€r det dĂ€rför kanske möjligt att kalla de Beauvoir… prepostmodernist?

Mer Ă€n femtio Ă„r efterĂ„t kallar biologisten och mögelblĂ„ moderaten Elise Claeson de Beuavoirs upptĂ€ckter för “genusgalenskaper”. “Det Ă€r som om landets alla mammor rest sig upp som en kvinna och ropar till politikerna: HallĂ„, vi vill vara mammor [och ta hand om vĂ„ra barn hemma].” Kvinnor med barn som inte vill vara hemmafruar utan hellre deltar i arbetslivet Ă€r onaturliga, menar Claeson.
Ska kvinnor inte ha rĂ€tt att rösta heller? Ska han “som i hundratusentals Ă„r försörjt och beskyddat kvinnor och barn sĂ„ framgĂ„ngsrikt” ha Ă€lskarinna ocksĂ„?
Men det hinner han vĂ€l inte om han ska jobba hĂ€cken av sig för att hon ska kunna gĂ„ hemma med barnen? Och: pappor “har [
] aldrig i vĂ€rldshistorien vĂ„rdat smĂ„ barn och deras hjĂ€rnor saknar dĂ€rför det genuina mĂ€nniskointresse som kvinnor har”. HĂ€pp!

Bortsett frĂ„n att det Ă€r illa uttryckt: Claesons slutsatser Ă€r sĂ€kert inte riktiga heller: “[
] svenska kvinnor tycker att den klassiskt manlige Mikael Persbrant Ă€r drömmannen”.
Hur vet hon det? Eller Àr det Claeson sjÀlv som fantiserar mest om skandalomsusade skÄdespelaren P: han som kör bÄde bil och bÄt full och har gjort sig mer kÀnd för att supa och slÄss pÄ stan Àn att stÄ pÄ scen eller framför en filmkamera? Claeson vill Àven gÀrna se 40- och 50-talens hemmafru ÄteruppstÄ. 50-tal? Verkar nÀrmare stenÄldern, tycker jag.

HÄller varje kvinna sömnlös?

Claeson vet inte bara vem som Ă€r bĂ€st pĂ„ att ta hand om barn; hon vet hur de ska uppfostras ocksĂ„: “RĂ€cker det inte med att skrika Ă„t dem att sluta, mĂ„ste man ta till vĂ„ld. Boxas tillbaka. Det förstĂ„r barn”.
Men i Sverige var det tillĂ„tet för förĂ€ldrar att slĂ„ sina barn fram till Ă„r 1979. Sedan dess Ă€r det förbjudet att aga barn i vĂ„rt land. “Ja, det kan verkligen ifrĂ„gasĂ€ttas. [
] Det handlar ju inte om att slĂ„ dem sönder och samman.”. Men nĂ€stan? I say no more.
Claeson har efterĂ„t Ă€ven missförstĂ„tt det grĂ€sliga teveprogrammet Bonde söker fru: “Alla vill se och höra moderna svenska kvinnor leva ut sin lĂ€ngtan att bli bondmoror. Bonden och bondmoran tycks ha blivit livsstils- och sexsymboler”. Och: “Tv-böndernas sökande efter en fru bekrĂ€ftar vĂ„ra innersta drömmar om att det goda smĂ„borgerliga livet skapas av en kvinna. Bondmoran regerar”.

Det mÀrkliga Àr att Claeson fortfarande tillÄtes framföra sitt idiotiska evangelium i Svenska Dagbladet och sÀkert pÄ mÄnga andra stÀllen ocksÄ, men jag orkar inte lÀsa allt. Jag blir bara förbannad och förtvivlad dÄ.

Jag erinrar mig i sammanhanget den alltid subtilt elake Stig Ahlgren som en gĂ„ng med drĂ€pande ironi kallade den svenska nyfeministiska rörelsen Grupp Åtta för Grupp Potta nĂ€r dessa krĂ€vde offentliga pissoarer för kvinnor ocksĂ„ och inte bara för mĂ€n.
Om sÄdana bekvÀmlighetsinrÀttningar hade blivit verklighet tycker jag att Elin skulle sitta dÀr jÀmt. Och trÀna pÄ en potta.

Bra karl reder sig sjÀlv

Stig Ahlgren var inte bara elak: han var ocksÄ en av den svenska journalistikens mest briljanta stilister. Jag minns en gÄng nÀr han recenserade ett teveprogram om handelsflottans personal och dÄ handlade det inte om styrmÀn och kaptener och andra personer med galoner av guld pÄ axlar och kavajÀrmar utan om den inte lika omsvÀrmade delen av besÀttningen som för det mesta utför sina oumbÀrliga sysslor i det tysta.
Jag lÀste recensionen ett par gÄnger innan jag kom pÄ vad det var som var fel. Eller rÀtt, menar jag förstÄs. Recensionen var skriven i ett nafs pÄ oklanderlig hexameter fast utan avhuggna rader. Stig hade till och med lyckats rimma pÄ akterstÀderska.

Oslagbart? Skulle nĂ€stan tro det. Det hjĂ€lper inte att det var Stig som slog vad med Frans G Bengtsson om att denne inte skulle kunna rimma pĂ„ ordet ‘transubstantiera’ i en dikt. Och sĂ„ gjorde författaren till En ballad om franske kungens spelmĂ€n det.
PĂ„ den allra sista raden.

Kunde rimma ocksÄ