this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Ynklig men stolt eller Stolt över att vara ynklig

NĂ€r Birro inte bloggar om bollen bloggar han om… sig sjĂ€lv. Det enda han bryr sig om vid sidan av fotbollen. I dag berĂ€ttar Birro om nĂ€r han gick i parterapi med flickvĂ€nnen. Jag har vĂ€ntat pĂ„ detta. Att fĂ„ veta allt. Ett tag trodde jag att Birro hade glömt mig.
Parterapin borrade ett hĂ„l rakt in i Birro. Han kunde kĂ€nna bröstbenet öppna sig. Sedan blĂ„ste det till dĂ€r inne och “hjĂ€rtat fick ögon”. Birro fick â€œĂ¶verblick över de öde landen”.
NĂ€r Birro talar till mig kallar han mig ‘medborgare’. Jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ att jag vill bli kallad sĂ„. Inte av Birro. Sedan Ă€r det nĂ„got trams om att kĂ€rleken stĂ„r bredvid löparbanan och nĂ„gon inneboende kraft och slitstarka band som “kĂ€rleken tvinnar oss med”. Vi kan röra vid varandra “med vĂ„rt kött”.
Birro vet. För Birro “har varit dĂ€r”. Var dĂ„? Jo, i “rockmyternas frihetsbild”. [Skyll inte pĂ„ mig. Det stĂ„r sĂ„.] Sedan blir Birro sĂ„ dĂ€r förljuget ödmjuk och instĂ€llsam som bara han kan. “Jag Ă€r en ynklig man.” Men Birro Ă€r stolt Ă€ndĂ„: han skĂ€ms inte över sina svagheter. Birro “skĂ€ms inte heller att skriva om [s]ina tillkortakommanden”. TvĂ€rtom. Han vĂ€ltrar sig i dem. Som en gris i ett mattrĂ„g.
Midsommar Ă€r ocksĂ„ “en sorts parterapi”. DĂ„ Ă€r “drömmarna verkligare Ă€n vĂ„ra egna liv” och “sĂ€nder himlen sina Ă€nglar som fallskĂ€rmssoldater ner till oss dĂ€r vi skrotar med vĂ„ra platsstolar [sic] […]”. “Som ett varsamt, kĂ€rleksfullt eko, rörs vĂ„ra hjĂ€rtan.” “NĂ€r den ömma natten sedan kommer, som en mor, till oss och vi sitter pĂ„ trappan upp till huset […].”
Kan det bli knasigare? Jo dÄ. Redan i morgon. Om du orkar vÀnta sÄ lÀnge?