Ynklig men stolt eller Stolt över att vara ynklig
När Birro inte bloggar om bollen bloggar han om… sig själv. Det enda han bryr sig om vid sidan av fotbollen. I dag berättar Birro om när han gick i parterapi med flickvännen. Jag har väntat på detta. Att få veta allt. Ett tag trodde jag att Birro hade glömt mig.
Parterapin borrade ett hål rakt in i Birro. Han kunde känna bröstbenet öppna sig. Sedan blåste det till där inne och “hjärtat fick ögon”. Birro fick “överblick över de öde landen”.
När Birro talar till mig kallar han mig ‘medborgare’. Jag är inte säker på att jag vill bli kallad så. Inte av Birro. Sedan är det något trams om att kärleken står bredvid löparbanan och någon inneboende kraft och slitstarka band som “kärleken tvinnar oss med”. Vi kan röra vid varandra “med vårt kött”.
Birro vet. För Birro “har varit där”. Var då? Jo, i “rockmyternas frihetsbild”. [Skyll inte på mig. Det står så.] Sedan blir Birro så där förljuget ödmjuk och inställsam som bara han kan. “Jag är en ynklig man.” Men Birro är stolt ändå: han skäms inte över sina svagheter. Birro “skäms inte heller att skriva om [s]ina tillkortakommanden”. Tvärtom. Han vältrar sig i dem. Som en gris i ett mattråg.
Midsommar är också “en sorts parterapi”. Då är “drömmarna verkligare än våra egna liv” och “sänder himlen sina änglar som fallskärmssoldater ner till oss där vi skrotar med våra platsstolar [sic] […]”. “Som ett varsamt, kärleksfullt eko, rörs våra hjärtan.” “När den ömma natten sedan kommer, som en mor, till oss och vi sitter på trappan upp till huset […].”
Kan det bli knasigare? Jo då. Redan i morgon. Om du orkar vänta så länge?
This entry was posted on Thursday, June 24th, 2010 at 05:51 and is filed under Mr MadMan. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
