this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Vilken tisdag som helst

Marcus Birro har i mĂ„nga Ă„r hĂ„nat och i djupt förnedrande ordalag uttalat sig om AllsĂ„ng pĂ„ Skansen. DĂ„ tyckte han att det var vĂ€rldens sĂ€msta teveprogram: “Är det verkligen ÄNNU VÄRRE skit vi behöver?” vrĂ„lade poeten den gĂ„ngen frĂ„n sitt hemsnickrade torn av plywood och möglig masonit. I förbifarten passade han pĂ„ att ge stĂ€ndige allsĂ„ngaren Magnus Uggla ett tjuvnyp genom att kalla honom “medelmĂ„ttans ultimata fanbĂ€rare”. Birro Ă€r alltid lika bussig.
SĂ„ hĂ€r skrev Birro ocksĂ„ pĂ„ sin dĂ„tida blogg: “Hur naiv Ă€r min naiva tilltro till mina medmĂ€nniskor? NĂ€r slocknar denna tro och blir till förakt, Ă€ckel, vanmakt och trötthet inför ett idotiskt folk som tycker fyllon fĂ„r skylla sig sjĂ€lv, som vill skicka svartskallarna pĂ„ arbetslĂ€ger till Norrland, som vill döva sig med sprit och kĂ€ndisar, allsĂ„ng pĂ„ Skansen och vulgĂ€r, idiotisk underhĂ„llning tills deras sista ljus rinner ur öronen?” Att syntax & c. inte hĂ€nger ihop fĂ„r man rĂ€kna med nĂ€r man lĂ€ser Birro: han har aldrig fattat nĂ„gonting. Och vad Ă€r det för ljus som “rinner ur öronen”?
Sedan upptÀckte Birro var nÄgonstans stÄlarna fanns att hÀmta, för hans böcker har alltid sÄlt rÀtt knackigt. DÄ ringde Birro sjÀlv upp allsÄngschefen och bad om att fÄ medverka i programmet. Men utan att nÀmna vad han alldeles innan hade skrivit om det infantila och tÀmligen harmlösa tidsfördrivet pÄ Skansen. För dÄ hade det inte blivit nÄgon allsÄng alls för den ultimate kappvÀndaren Birro. Och för nÀstan exakt ett Är sedan stod knÀppskallen alltsÄ dÀr pÄ Solliden och trallade enfaldigt med Anders.
DĂ€rpĂ„ klĂ€ttrade Birro stadigt lĂ€ngre och lĂ€ngre ner i folklighetstrĂ€sket genom att medverka i PĂ„ spĂ„ret och komma nĂ€stan sist i Let’s dance. Nu nĂ„dde Birro Ă€ntligen sina vĂ„ta drömmars mĂ„l: han blev en i varje fall nĂ€stan-kĂ€ndis, och det kan man bara bli i Sverige om man Ă€r med i televisionens allra mest lĂ€ttviktiga teveprogram.
Kan det vara samma person som ett halvĂ„r innan skrev det hĂ€r: “Det hĂ€r offentliga livet. Jag hatar det. Jag har aldrig önskat det. Jag försöker tvĂ€rtom hĂ„lla mig borta frĂ„n det. Jag har inte valt det. Det har valt mig. Jag hatar det.” Fast det Ă€r alltid lika roligt att Ă„ka gratis till Stockholm och gĂ„ pĂ„ bio gratis? Nu vet du varför jag tycker att Birro Ă€r en humbug.
För ett par veckor sedan syntes en fÄnflinande Birro bland allsÄngarna i publiken, förmodligen för att pÄminna programmets producent om att han fortfarande existerar och Àr beredd att nÀr som helst hoppa in och allsjunga med kort varsel. I dag Àr AllsÄng pÄ Skansen det finaste Birro vet, och i sin blogg gÄr han till vÄldsamt angrepp pÄ alla dem som tycker att programmet Àr hur mossigt som helst och att programledare Anders kanske borde hitta pÄ nÄgot annat att göra i stÀllet.
FĂ„r man inte tycka att allsĂ„ngen kanske inte Ă€r sĂ„ mycket att ha lĂ€ngre? Men det fick ju Birro göra förut, och det Ă€r inte ens tvĂ„ Ă„r sedan. Och tĂ€nk om de har rĂ€tt som tycker att Anders Ă€r fel kille och dessutom pĂ„ helt fel plats? Som vanligt nĂ€r Birro rider till storms pĂ„ sin kutryggiga mĂ€rr kunde hans ord vara skrivna av en grov och karktĂ€rslös sjöbuse. Han Ă€r “krĂ€ktrött” pĂ„ det “avtrĂ€desstinkande föraktet” och “detta avskyvĂ€rda Ă„derlĂ„tande pĂ„ ljus och vĂ€rdighet”. I Birros vĂ€rld Ă€r det just i dag bara “herr Lundin” som rĂ€knas: han har “gjort det bĂ€sta han har kunnat”. I Birros ögon Ă€r detta detsamma som “ett förtrĂ€ffligt jobb”. Men det ena följer inte sjĂ€lvklart av det andra. Med hela charmen hos en vĂ€l begagnad yllesocka demonstrerar Birro bara ytterligare en gĂ„ng sina opoplerade maner.
Se, nu kliver en liten lattjo krabat ut i manegen. Det obarmhĂ€rtiga strĂ„lkastarljuset: nu stĂ„r han dĂ€r i sĂ„gspĂ„nslĂ„dan igen, den dĂ„ren! Med för stora fotriktiga skor och en lösnĂ€sa av illröd plast. Den lilla figuren harklar sig. Ska han hĂ„lla tal? Den lilla figuren öppnar munnen. Han lĂ„ter som en sprucken esskornett. Eller en drunknande anka i Ă„skvĂ€der. Den lilla figuren lösgör sig frĂ„n terra firma. Han stiger som en skadskjuten spĂ€rrballong med knapp styrfart mot en högre och syrefattigare rymd. Det sista publiken uppfattar innan den lilla figuren uppslukas av ett kosmiskt svart hĂ„l Ă€r ett hest kraxande: “Sverige Ă€r ett ruttet litet land.”
Men dÄ har Birro inte lÀst vad den lÄngt mer hÀnsynslösa italienska pressen skriver nÀr den Àr pÄ sÀrdeles bistert humör. Birro kanske inte kan italienska?
Birro Àr smÄskuren, fantasilös och fördömande. Hans brösttoner och obalanserade tonfall Àr av en sort som enligt min erfarenhet blott sÀllan kombineras med rent mjöl i pÄsen. Birros rÄsopar i motvind hör hemma pÄ en logdans i Films kyrkby.
Att lÀsa Birro Àr som att bevittna en moralisk gravitationskollaps. Och ingen finns som kan göra nÄgot Ät det.
Det finns bara ett teveprogram till som Àr lika hjÀrndött som AllsÄng pÄ Skansen och det presenteras av den dÀr Bingo-Lotta pÄ Liseberg. Och cirka 25 likadana som du fÄr förestÀlla dig sjÀlv.
Men ska vi gissa att Birro stÄr dÀr pÄ Sollidens scen vilken tisdag som helst nu? Han kunde kanske allsjunga med det dÀr illgröna flanellmonstret som heter Skurt? Jag menar, om Kikki Danielsson skulle fÄ förhinder. Hur jÀttefolkligt som helst.

FÄr inte petas pÄ?