this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Svårt att bestämma sig

Majistern har varit på vårseminarium. I Uppsala. Han blev körd dit från Stockholm i en stor röd bil. Han som körde är hobbypredikant i pingströrelsen och begraver döda i Trollhättan annars och det är fingrar av sol och mjölkvit rök och törstiga diken och fält som rullar och det är så jolmigt och kvalmigt att jag inte står ut mer.

I vintras var Majistern en stackars fattig och utslagen man fast i måttsydda sponsrade italienska kavajer och kravatter, skjortor och slipsar och skor även om Majistern lite lagom pittoreskt och blygsamt kallar sina märkeskläder för ‘trasor’ och doktor Jesus såg honom när han gick ronden på behandlingshemmet med sina underläkare och i dag är Majistern ett hjärtformat hål hmm? men han är ‘en annan’ nu.
En annan? En människa kanske kan bli en ‘bättre’ person. Men… ‘en annan’?

Que faire pour être un autre? frågar förre advokaten Clamence i Albert Camus La Chute där han sitter och dricker genever på ett sjömansjapp i Amsterdam, och han svarar själv: Impossible. Vad ska man göra för att bli en annan? Det går ju inte.

camus

Majistern tycker om att få ‘sitt stora ego utmanat’. Vad talar blådåren om?!

Sen kommer Mats-Ola från Moskva och en pastor från ett främmande land som den omtänksamme och nästan hemlige agenten Majistern inte vill avslöja namnet på, eftersom ‘mannen i fråga suttit i fängelse flera gånger för sin tro’ fast vem som helst kan läsa vem han är i referaten av seminariet i Livets ords tidning Världen idag.

Och så den obligatoriska skenheliga snyftvalsen över de två egna för tidigt födda barnen och lunch på persiska och så den stora röda igen med begravningsentreprenören bakom ratten tillbaka till Stockholm.

dahlman

Majistern säger insmickrande att han känner sig hemma i Uppsala. Andligt hemma. Hans hjärta trivs där. “Det svåra är att stå stolt och värdig på den plats där hjärtat stannar.”
Med ‘andligt hemma’ avser Majistern Livets ord. Det är konstigt, eftersom han i varje annat sammanhang framställer sig som glödande katolik.
Majistern hotar med att hälsa på ofta i Uppsala: att bli ‘en frekvent närvarande gäst’. Det får jag hoppas att han inte blir!

Majistern underlåter heller aldrig att tala om att han minsann inte är ‘någon journalist’. Jag antar för att Majistern inte anser att det är lika ‘fint’ som att stoltsera med titeln ‘poet och författare’ på visitkortet, fast han inte är någondera.
Men nu är han bestämt journalist i alla fall. Till och med ‘klassisk journalist’. Hur blev Majistern det i en hast och varför?

Och alla de där ladorna som brann upp längs E4:an mellan Stockholm och Uppsala när Majistern for förbi i entreprenörens från Trollis stora röda: varför gjorde de det? Hade nån lekt med tändstickorna och satt eld på dem?

barn