this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

StyvstÀrkt poet

Det Ă€r synd om Birro. Igen. Det finns nog ingen som tycker mer synd om sig Ă€n han. Det gĂ„r inte en dag utan att det Ă€r nĂ„got jĂ€velskap pĂ„ gĂ„ng. I dag meddelar Birro pĂ„ twitter att han “kommer fan inte ur den hĂ€r lĂ„gmĂ€lda sorgen”. Den svĂ„rmodige poeten. GĂ„r Birro omkring i slĂ€ngkappa och svart slokhatt ocksĂ„? Kanske med en jĂ€ttelĂ„ng röd halsduk sĂ„ dĂ€r svajigt nonchalant kastad över axeln? Fast jag har för mig att Evert Taubes var vit.
Bertil Perrolf, om nÄgon Ànnu minns honom, upptrÀdde alltid i alla Är efterÄt med en billig kopia av Everts vita sjalschabrak. Perrolf hade intervjuat Taube nÄgon gÄng och trodde att han var Taube.

Nej, Birro bĂ€r inte slokhatt och sjal. Men Ă€ndĂ„ gör han det. Lite grand, och pĂ„ nĂ„got bakvĂ€nt vis. Birro reser alltid “i svart kostym och stĂ€rkt vit skjorta”. Av ‘respekt’, har han sagt en gĂ„ng. Respekt? Och stĂ€rkt? Jag trodde att man slutade stĂ€rka skjortor för snart ett halvsekel sedan. NĂ€r stĂ€rkte du en skjorta senast?
För inte sĂ„ lĂ€nge sedan hade Birro kajal runt ögonen. Av ‘respekt’?
Jag visste inte vad kajal var nĂ„got förut. Men nu vet jag. Det Ă€r sĂ„dant som kvinnor anvĂ€nder för att fĂ„ ‘en mer intensiv blick’. SĂ€ger reklamen. Är Birro en kĂ€rring? Eller en… prostituerad?

OcksÄ lÄgmÀlt sorgsen?

I sitt tal nĂ€r han invigde Dan Andersson-veckan i Ludvika hĂ€romdagen kallade den alltid lika generöse Birro Stockholms kulturskribenter för “dödsdansare”. Allihop. Bara sĂ„ dĂ€r. PĂ„ en enda gĂ„ng. Fast egentligen var det nog ‘döddansare’ han menade. Det var kulturkotteriet i Stockholm som tog livet av Dan Andersson. Inte ett ovĂ€drat hotellrum pĂ„ Bryggaregatan i Stockholm. I dag kallar Birro, med sedvanlig brist pĂ„ finess, dessa personer för “kulturens lakejer [som] Ă€r döda sjĂ€lva, slöa, inavlade och diktatoriska zombies med enbart grus och sot i sina ögon”.

Sedan mĂ„ste Birro tala om sig sjĂ€lv igen. Fast jag trodde att Ă€mnet för dagen var diktaren Daniel Andersson frĂ„n Skattlösberg i GrangĂ€rde socken, Dalarna. “Mina diktsamlingar recenseras inte överhuvudtaget pĂ„ de stora kultursidorna. Kanske Ă€r det dĂ€rför de sĂ€ljer som smör.” Gör de verkligen det? Och en av hans böcker har just kommit ut i en femte upplaga. Skryter den alltid lika sjĂ€lvupptagne Birro. Men det beror vĂ€l pĂ„ hur stora upplagorna Ă€r?
NĂ€stan all poesi, utom Birros och kanske Edith Södergrans och Karin Boyes, Ă€r “totalt obegriplig”. Och Tomas Tranströmers, för hans poesi mĂ„ste man tycka om. Det sĂ€ger alla att de gör, för ingen vĂ„gar nĂ„got annat. Fast sĂ„ sent som i gĂ„r klagade Birro högljutt över samma sak och kallade det finstĂ€mt för “den kollektiva uppkastningen”. VĂ€lkommen i spyorna, Birro.

Till rĂ„ga pĂ„ allt fĂ„r man sprĂ€tta upp böckerna ocksĂ„. Om man köper dem. Men det gör inte Birro. Om det Ă€r för att det Ă€r för jobbigt att sprĂ€tta eller för att Birro inte fattar vad Lars Forssell och Eva Runefelt, Kristina Lugn och Göran Sonnevi och Jacques Werup skriver framgĂ„r inte riktigt klart. “Poeterna som hyllas av sina vĂ€nner i kultureliten sĂ€ljer inga böcker.” Det gör de visst. Jag kĂ€nner flera som sĂ€ljer mĂ„nga gĂ„nger fler böcker Ă€n Birro.
Vad skulle hĂ€nda om ‘kultureliten’ började recensera Birros böcker? Bara pĂ„ pin kiv, liksom. Skulle han inte heller sĂ€lja nĂ„gra böcker dĂ„?

“Birro har gjort för poesin vad Kamprad har gjort för heminredningen.” Birro sĂ€ger att nĂ„gon skrev sĂ„ i en tidning för en tid sedan. Han tycker att det var “vĂ€ldigt fint skrivet”. Det tycker inte jag. “Jag Ă€r mer Ă€n gĂ€rna poesins svar pĂ„ Ikea…”, flĂ„sar Birro pĂ„ med oseende ögon. Det Ă€r alltid vĂ€rt ett försök. Kanske kan det bli lite sponsorpengar frĂ„n Ingvar ocksĂ„?
Samtidigt vill Birro “sĂ€lja som Mankell” och “tjĂ€na pengar som LĂ€ckberg”. DĂ€r visar Birro för en gĂ„ngs skull en smula ödmjukhet, ocksĂ„ om den Ă€r alldeles omedveten. Mankell och LĂ€ckberg? Rena smĂ„potatisen, ju. NĂ€r det finns en författarbjĂ€sse som heter Stieg Larsson.

I dag Ă€r Birro en lyckad man. Trots att allt och alla har jĂ€vlats med honom hela livet och “barpersonalen spottade i hans öl” förut. Om Ă€n lĂ„gmĂ€lt sorgsen. LĂ€gg mĂ€rke till det. LĂ„gmĂ€lt. Och sorgsen. Det Ă€r som om det inte rĂ€cker för Birro att bara vara… ledsen, helt enkelt. Eller Ă€r det jag som inte begriper? Man kanske inte kan vara ‘lĂ„gmĂ€lt ledsen’?
Förut bodde Birro tillsammans med en miljon urdrukna vinpavor i en möglig kvart pĂ„ 21 kvadratmeter i Göteborg. Men det gör han inte lĂ€ngre. Birro har han bytt upp sig, och det rejĂ€lt ocksĂ„. 115 kvadratmeter med tornrum pĂ„ snobbig adress i Norrköping. I dag reser Birro med “förstaklassbiljetter pĂ„ fina tĂ„g med tre rĂ€tters middagar”. Finns det ‘fula’ tĂ„g ocksĂ„? Kan tĂ„g rent av vara… vulgĂ€ra?
Birros tĂ„g Ă€r sĂ„ ‘fint’ att “det stannar vid en del vackra mjölkpallar lĂ€ngs vĂ€gen”. JĂ€vligt konstigt. Det vet jag inga andra tĂ„g som gör. De flesta stannar inte ens vid vissa staioner mer.

Birro kallar sig “gerillagubbe” ocksĂ„. Men om man samtidigt vill vara ‘poet’ kan man inte bo i stor lĂ€genhet med tornrum. Gerillagubbar ska helst svĂ€lta och fĂ„r gĂ€rna dö pĂ„ en cyanvĂ€terökt madrass i ett sjabbigt rum pĂ„ ett lopphotell innan de har fyllt 35. DĂ„ spelar det ingen roll hur usla dikterna de har skrivit Ă€r. De sĂ€ljer strax i alla fall. Som smör?

HÀr stannar inga tÄg