this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Själv är bäste recensent

Majistern har alltså skrivit klart sina memoarer nu: 400 sidor på tre månader och det är inte illa om man tänker på alla tjugotre heltidsjobb han har och alla extraknäck on the side.

En av mina läsare oroade sig i en Kommentar till bloggen När kolan kokar i förrgår för hur Majister memoar skulle klara av de dåliga recensionerna när boken kommer ut i höst. Men jag tror inte att någon behöver bekymra sig för det: det löser sig av sig självt.

Majistern medarbetar i Expressen: därför kan ingen därifrån recensera hans bok, för det anses inte riktigt passande att göra så. Vid sådana tillfällen knycker Expressen en recensent från en annan tidning för att så att säga hålla skenet av opartiskhet uppe.
Men i just det här fallet går inte det. För Majistern medarbetar i alla andra tidningar också och i alla tevekanaler och han kandiderar till de lediga platserna som ordförande i Författarförbundet och Journalistförbundet och Svenska Bokhandlarföreningen och anser sig vara sakkunnig hos Uffes tant på kulturen bara för att han dansade med henne på Nobelfesten en gång när han hade tiggt sig till jobbet som tidningens skvallerreporter men efteråt har uppförstorat händelsen till att han var inbjuden av Nobelstiftelsen i egenskap av flerfaldigt prisbelönt författare.
Så det finns inte en enda recensent i hela landet som utan att riskera sitt anseende kan ta på sitt samvete att anmäla Majisterns hågkomster från ett långt liv fyllt av strapatser och otack är världens förbannade skitlön.

Sedan hör det till saken att om recensionen inte faller Majistern i smaken kräver han att recensenten genast ska avskedas från tidningen eller bestraffar en kränkt Majister sin arbetsgivare med att lämna själv: det har vi sett otaliga gånger förr.
Man kan lätt föreställa sig att recensenten, eftersom boken utger sig för att vara Majisterns memoarer, lätt kan förväxla bokens huvudperson med författaren och därför recenserar honom i stället för innehållet i boken: då lovar jag att det tar hus i helvete och att det kokta fläsket är stekt och alla korna halkar omkring på isen innan du hinner räkna till två!

Därför återstår bara en sak: Majistern recenserar själv sina memoarer i en fotbollsblogg i Expressen. Sedan kan han distribuera denna recension till alla andra tidningsredaktioner i landet och kanske Corriere dello Sport och Gazzetta dello Sport vill publicera också.

Därefter medverkar Majistern under några månader i varenda program i TV4 inklusive Fuskbyggarna och Tinas mat och Sveriges värsta bilförare och recenserar sina memoarer där också och han ränner varje dag som den värsta Ratatosk i asarnas världsträd Yggdrasil mellan Nyhetsmorgon och Malous Dagen efterpiller där han också snackar oavbrutet och oemotsagd om sin memoarbok.
Men då blir det genast farligt. Majistern kommer att käka upp alla kvinnorna i studion: Jenny och Kristin och fru eller fröken Brolin stryker med och Majisterns favorit Malou slukas i en munsbit för han är ett monster som äter allt i sin väg och förut var han en jävel på att dricka men nu är Majistern en jävel på damer i stället.

Du kanske tror att kulturvärlden bara är fiffel och fusk. Men så är det faktiskt inte. Och om du inte tror mig är du rätt mycket dummare än jag trodde att du inte var.