this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Roligt att gå på bio gratis

Den gräslige Birro är lös igen. Nu har han skrivit ännu en generande billig krönika i Expressen. Varför han får fortsätta med det är det nog många som har svårt att förstå. Den här gången fläker han ut sig själv, som vanligt: i Birros värld existerar bara Birro. Titta, jag är en kändis. Jag får åka tåg till Stockholm och gå på bio gratis. Då blir jag fotograferad och får gå på mattan också. Det tycker Birro är roligt.
Sedan fortsätter han med att “ärligt säga att de varmaste och vänligaste [journalister] jag träffat jobbar här på Expressen”. Och med det närmast skamlöst inställsamma tillägget: “[…] och faktiskt i den bespottade veckopressen.”
Krönikan heter lite lagom klädsamt Jag förstår att jag kan ryka från alla listor snart. Men det menar inte Birro. Han menar aldrig vad han skriver. Birro har gjort just det motsatta till vad rubriken antyder Han har försäkrat sig om att han kommer att stå på Expressens lönelista länge än. Biobiljetterna och mattan och veckopressens fotoblixtar ska vi inte tala om. Birro står som gjuten på Bindefelds lista också.
Och så med en lömsk klackspark till alla dem som Birro inte tycker ska få trava med honom på den där tygtrasan utanför biografen: “Känner jag inte för att gå på röda mattan och bli fotad kan jag stanna hemma.” Men det kommer Birro aldrig att göra.
Jag är ledsen att behöva säga det. Men självinsikt är inte Birros bästa gren. Om någon frågade mig: jag tror att Birro har ett motorfel i huvudet. Hycklare har rätt ofta det, har jag märkt.
När jag går på bio betalar jag alltid biljetten själv. Jag tycker att filmen för det mesta blir bättre då.