this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

NedskrÀpning

“Jag blir trött, halvt apatisk, kan börja grĂ„ta utan anledning […].” Det kan inte vara nyttigt i lĂ€ngden att grĂ„ta sĂ„ mycket som Majistern gör. Hela tiden.

“I mĂ„ndafs höll jag Varbergs-tal pĂ„ Skansen. Sedan tog jag en taxi frĂ„n Skansen och rullade hemĂ„t.”
Taxi frĂ„n Varberg till Hornstull pĂ„ Södermalm i Stockholm: det kostar minst 7 000 kronor. Men om man inte betalar sjĂ€lv, sĂ„…

“I gĂ„r tisdag var jag i Uppsala och hĂ€lsade vĂ„ren tillsammans med KD och det fina tĂ„get som Mikael Oscarsson varit med och startat dĂ€r. Han fick den hĂ€r tidningens fina familjepris igĂ„r och han Ă€r helt rĂ€tt man för det priset. Vad han kĂ€mpat för alla familjers sjĂ€lvklara rĂ€tt att fĂ„ bestĂ€mma sina liv sjĂ€lva.”
Det fina tÄget och det fina familjepriset. Ojoj! Tydligare kan det inte sÀgas. Gissa vem som fÄr Livets ords fina familjepris nÀsta Är!
Annars Ă€r Mikael O mest ökĂ€nd för att vilja Ă„terinföra barnagan och dĂ„ Ă€r man nĂ€stan sjĂ€lvskriven för Livets ords ‘familjepris’.
Det heter inte ‘rĂ€tt att fĂ„ bestĂ€mma sina liv sjĂ€lva’. Det heter: ‘rĂ€tten att sjĂ€lva bestĂ€mma över sina liv’.

“Jag var redan som barn den som gick runt i radhuset och sĂ„g till att allt var som det skulle, att ytterdörren var stĂ€ngd, att hela familjen satt samlad i soffan.”
Stackars familj: inlÄst av en radhusterrorist och tvingad att sitta i en soffa!

“Jag Ă€r författare och en massa annat som glittrar pĂ„ visitkortet.” Like what? Text i guldrelief?

“Jag Ă€r dock ocksĂ„ man.” Dock ocksĂ„? Annars kunde man tro att Majistern Ă€r en ‘kĂ€rring’.

“Tidigare idag nĂ€r jag lĂ„g bredvid M efter lunchen och kĂ€nde hans lilla hand i min, nĂ€r han somnade med trygga andetag mot hela vĂ€rlden, gick det inte att mota bort grĂ„ten lĂ€ngre. Han har hela mitt liv i sina hĂ€nder.” HjĂ€lp!

“Gamla hus av papp frĂ„n en dĂ„lig westernfilm ingen gick och sĂ„g.” Det Ă€r tydligt att Majistern aldrig har sett John Fords Stagecoach och The Searchers och The Man Who Shot Liberty Valance eller Howad Hawks Red River och Rio Bravo, Sam Peckinpahs The Wild Bunch och Pat Garret & Billy the Kid.
FÄr jag rÀkna John Sturges Bad Day at Black Rock och Peckinpahs Bring Me the Head of Alfredo Garcia dit ocksÄ? En mycket underskattad film med den mycket begÄvade men för de flesta lika okÀnde Warren Oates i huvudrollen.

“Mina förĂ€ldrar skiljde sig efter tjugo Ă„r nĂ€r jag var fjorton. Det har antagligen sabbat mer för mig i mitt liv Ă€n jag vĂ„gat erkĂ€nna.”
Alltid nÄgon annas fel och aldrig ens eget. Mina förÀldrar skilde sig lÄngt tidigare Àn Majisterns. Jag har aldrig skyllt nÄgonting som intrÀffat i mitt liv pÄ dem. Inte pÄ nÄgon annan eller. Och jag grÄter aldrig.

“Man kan applĂ„dera advokaterna och enrummarna för överblivna och överviktiga mĂ€n med persiennerna pĂ„ trekvart.” Men alla frĂ„nskilda mĂ€n sitter inte feta och ensamma i sunkiga lĂ€genheter med trasiga persienner. Jag kĂ€nner flera som inte gör det.
Majistern anvÀnder sig i sin billiga retorik av fördomar och schabloner. Det Àr hans metod.

NĂ€r Majistern blir arg skriker han och stampar i golvet och kastar porslin omkring sig. Och grĂ„ter: Majistern gömmer sig bakom ‘en grĂ„t som aldrig tar slut’: “[…] degraderar oss med skrik och slammer, tĂ„rar och krossat porslin.”

“Jag dansade med demonerna.” Men för inte lĂ€nge sedan var Majistern en demon sjĂ€lv. Till och med ‘en kĂ„t demon’. En demon som sökte upp mörkret och hade gjort “lidandet till en konstform”.
MĂ€rkligt. ÖvermĂ„ttan mĂ€rkligt. Var fĂ„r Majistern alltihop ifrĂ„n? Finns det ingen som kan hindra honom? Innan det Ă€r för sent alldeles. Kanske Ă€r det redan för sent?

“Livet blir betydelsefullt och leigt och det gör för en gammal punkare att leva i kĂ€rlek och uppror.” Ännu en mening sammansatt av en icke skrivkunnig.

“Medan jorden med sin steniga mark kommer nĂ€rmare för varje Ă„r.” Jag som trodde att jordens yta tĂ€cktes till 70 procent av vatten och att bara 30 procent Ă€r fast mark. Och dĂ„ Ă€r inte all mark lika stenig som i SmĂ„land.

“I konsten framstĂ€lls döden som skrĂ€mmande, en lieman med huva. Eller som en vĂ„ldsverkare med kloförsedda hĂ€nder.”
Det Ă€r inte alldeles sant. Om Majistern lĂ€ste Wolf Erlbruchs underbara lilla bok Anden (i betydelsen ‘sjöfĂ„gel’), Döden och Tulpanen skulle han finna att Döden kan vara klĂ€dd i rutig överrock och komma med en lila tulpan i handen.

“NĂ€r vi sĂ€ljer oss till den billiga underhĂ„llningen [dĂ„ trivs Döden]”. SĂ€ger han som trodde att han kunde dansa i fĂ„niga fyran och har tĂ€vlat i PĂ„ spĂ„ret och driver en gĂ„rdfarihandel i idioti och dĂ„lig smak i en stĂ€dskrubb pĂ„ tidningen Expressens redaktion i Stockholm.

Denna rappakalja krÀngde Majistern till 675 livets ordare och nÄgra andra med pÄ S:t Eriks torg den första maj. NedskrÀpning, skulle jag sÀga. Det fÄr man dryga böter för numera.