this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

När luften har gått ur

“Han trixar med rättvisan som en punkad gammal boll.” – Gissa vem det är som skriver. Just det, och han som trixar är Italiens premiärminister Silvio Berlusconi.

Punkad gammal boll?

Sedan fortsätter författaren, utan synbarlig anledning och utan att någon har bett honom: “I Sverige älskar vi att göra oss lustiga över andra. Medan vi själva haft politiker som staplat backar på varandra och sjungit sånger i knötofsar. Medan vi själva röstar in SD i höst.” Själv marscherar författaren med kristdemokraterna och Livets ord.
Nu har han redan förlagt fjärrkontrollen till förståndet: “För att inte tala om nästan alla politikers iver att få gå längst fram i ett tåg där män i kvinnokläder och kvinnor i läderbyxor piskar varandra och låtsasknullar varandra med bananer och dildos.” Stockholm Pride 2010 invigdes i går och av svenska partiledare är det bara kd:s Göran Hägglund som har vägrat att delta. Då fattar man bättre.
“I Sverige tycker alla samma om allt. Den som bryter sig ut ur den kollektiva uppkastningen som är svenskt debattklimat blir snabbt nedtystda som rabiat böghatare, halvfacist eller värre…” Författaren har inte förstått. Det är ju h a n som ‘tycker samma om allt’. Han bara låtsas vara en upprorsmakare beredd att när som helst spotta de mäktige i ansiktet. Någon furst Kropotkin är författaren inte.
I Italien är allt annorlunda, säger författaren vidare. Där struntar människorna i vem som regerar landet “eftersom landet är den närmaste omgivningen, kontakterna, familjen, byn, samhället, staden, landskapet”. Författaren verkar tycka att en sådan lättsinnig inställning till politik är bättre än att faktiskt bry sig och försöka förstå vad ett samhälle är och vad politik faktiskt syftar till. De som inte har gjort det trampar i trossen när kd och Ulf Ekmans tokstollar är ute och går.
“När man är ung ska man bete sig som ett odrägligt svin”, fortsätter författaren tre timmar senare. Ska man? Bara för att författaren var ett svin en gång? Som om det vore en anledning. Skälet borde snarare vara ännu mindre då.
Men nu är författaren inget svin mer. Han påtalar ideligen att han har förändrats: han har blivit en bättre och mer ödmjuk människa. Fan tro’t. Och att han måste tala om det hela tiden. Det verkar som om författaren inte heller riktigt tror på det han säger.
Små männiksor nöjer sig ofta med småsmulor. Det behövs inte mycket för att författaren ska bli en livad lax igen: “Om Totti är glad är jag glad.” Totti är favoritlaget AS Romas lagkapten. Exakt så långt sträcker sig Birros inlevelseförmåga. Vem är det nu som är ‘punkad’?

Stavfelen och andra språkliga grodor i bloggen är inte mina utan någon annans.

Också punkterad