När kolan kokar
Varje gång Birro “tänker på döden, tänker [han] på livet”. Ja, varför inte? Det är väl ungefär samma sak. Fast sedd från två olika håll. Om inte döden fanns skulle inte livet heller finnas. Jag tror att det i alla fall skulle vara rätt… meningslöst.
I går fick Birro en dag över. Det var inga som sparkade boll i Sydafrika då. Då tänkte Birro på döden. Han gör det allt oftare, säger han. Och Birro har inte ens fyllt fyrtio.
Sedan tog han hojen och stack från stan. Från fru och unge och hela skiten. Birro cyklade “på känn”. Och hamnade precis där han skulle. Birro är snudd på övernaturlig. Kan han vara sänd av… Gud?
Men när Birro för en gångs skull hade en dag ledigt: vore det inte bättre om han hade stannat hemma hos familjen då? Eller tagit familjen med på en cykeltur? Han som alltid tjatar om hur märkvärdig hans familj är. Den är finare än nästan alla andras. Bara bloggare Schulmans är finare.
Men vadå? Min då? Och din? Vad är det för fel på dem?
“Sedan satt jag sedan vid sjön […].” Birro skriver så där konstigt. “Sverige som på film, svårslaget vamt […].”
Därefter berättar Birro om “den helvetiska sommaren 1995”, när han “nyss separerat och mest strök omkring i min före dettas nya kvarter och försökte lista ut vad hon gjorde och med vem”. Så där beter sig annars bara riktiga rötägg.
På den tiden bodde Birro i Göteborg på “21 kvadratmeter (alla täckta med flaskor)” och tog tricken och båten ut till brorsans stuga med sina “tunga kassar med sprit”. Birro försöker leva upp till ett rykte som han inte har. Tjugo år tidigare reste en annan författare runt med båt och spritkassar i en annan skärgård medan han skrev på en bok som heter Jack. Nu yrar Birro om att han minsann också ska skriva en ‘generationsroman’. Jag har tidigare i den här bloggen bett honom låta bli. Det blir bara samma i alla fall.
“En del av oss ser livet som en sorts skuld, som ett försök att bli bättre medmänniskor. Sådant tar tid. Sådant måste få ta tid.” Ursäktar sig Birro. Det kunde lika gärna ha kunnat stå att läsa på ett mellanmjölkspaket.
Men får man uppföra sig hur som helst under tiden? I Birros värld går det bra. Där bor i alla fall bara Birro: medmänniskornas mesta medmänniska. Fast hur mycket ‘medmänniska’ var Birro den gången han strök omkring och spanade och spejade i förra tjejens kvarter?
När han nu hade en dag ledigt i går: kunde han inte ha låtit bli att blogga då också? Varje gång jag läser Birro trevar jag i skorna efter ord.
Med plats för ord?
This entry was posted on Monday, July 5th, 2010 at 14:50 and is filed under Mr MadMan. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
