this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

NĂ€r kolan kokar

Varje gĂ„ng Birro “tĂ€nker pĂ„ döden, tĂ€nker [han] pĂ„ livet”. Ja, varför inte? Det Ă€r vĂ€l ungefĂ€r samma sak. Fast sedd frĂ„n tvĂ„ olika hĂ„ll. Om inte döden fanns skulle inte livet heller finnas. Jag tror att det i alla fall skulle vara rĂ€tt… meningslöst.
I gÄr fick Birro en dag över. Det var inga som sparkade boll i Sydafrika dÄ. DÄ tÀnkte Birro pÄ döden. Han gör det allt oftare, sÀger han. Och Birro har inte ens fyllt fyrtio.
Sedan tog han hojen och stack frĂ„n stan. FrĂ„n fru och unge och hela skiten. Birro cyklade “pĂ„ kĂ€nn”. Och hamnade precis dĂ€r han skulle. Birro Ă€r snudd pĂ„ övernaturlig. Kan han vara sĂ€nd av… Gud?
Men nÀr Birro för en gÄngs skull hade en dag ledigt: vore det inte bÀttre om han hade stannat hemma hos familjen dÄ? Eller tagit familjen med pÄ en cykeltur? Han som alltid tjatar om hur mÀrkvÀrdig hans familj Àr. Den Àr finare Àn nÀstan alla andras. Bara bloggare Schulmans Àr finare.
Men vadÄ? Min dÄ? Och din? Vad Àr det för fel pÄ dem?
“Sedan satt jag sedan vid sjön […].” Birro skriver sĂ„ dĂ€r konstigt. “Sverige som pĂ„ film, svĂ„rslaget vamt […].”
DĂ€refter berĂ€ttar Birro om “den helvetiska sommaren 1995”, nĂ€r han “nyss separerat och mest strök omkring i min före dettas nya kvarter och försökte lista ut vad hon gjorde och med vem”. SĂ„ dĂ€r beter sig annars bara riktiga rötĂ€gg.
PĂ„ den tiden bodde Birro i Göteborg pĂ„ “21 kvadratmeter (alla tĂ€ckta med flaskor)” och tog tricken och bĂ„ten ut till brorsans stuga med sina “tunga kassar med sprit”. Birro försöker leva upp till ett rykte som han inte har. Tjugo Ă„r tidigare reste en annan författare runt med bĂ„t och spritkassar i en annan skĂ€rgĂ„rd medan han skrev pĂ„ en bok som heter Jack. Nu yrar Birro om att han minsann ocksĂ„ ska skriva en ‘generationsroman’. Jag har tidigare i den hĂ€r bloggen bett honom lĂ„ta bli. Det blir bara samma i alla fall.
“En del av oss ser livet som en sorts skuld, som ett försök att bli bĂ€ttre medmĂ€nniskor. SĂ„dant tar tid. SĂ„dant mĂ„ste fĂ„ ta tid.” UrsĂ€ktar sig Birro. Det kunde lika gĂ€rna ha kunnat stĂ„ att lĂ€sa pĂ„ ett mellanmjölkspaket.
Men fĂ„r man uppföra sig hur som helst under tiden? I Birros vĂ€rld gĂ„r det bra. DĂ€r bor i alla fall bara Birro: medmĂ€nniskornas mesta medmĂ€nniska. Fast hur mycket ‘medmĂ€nniska’ var Birro den gĂ„ngen han strök omkring och spanade och spejade i förra tjejens kvarter?
NÀr han nu hade en dag ledigt i gÄr: kunde han inte ha lÄtit bli att blogga dÄ ocksÄ? Varje gÄng jag lÀser Birro trevar jag i skorna efter ord.

Med plats för ord?