this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Mirakelmannen

Birro berÀttar pÄ Twitter vad familjen Àr för honom: en sorts anti-egoism.
Men dĂ„ begriper han inte att det i hans fall Ă€r precis tvĂ€rtom. Birro bara tror att det Ă€r han som Ă€r till för familjen. NĂ€r det i sjĂ€lva verket Ă€r familjen som Ă€r till för honom. För ingen Ă€lskar sig sjĂ€lv mer Ă€n Birro. Ingen Ă€r mer rĂ€dd om sig Ă€n han heller. Birro kan inte skriva en rad ‘om familjen’ utan att nĂ€mna hur in i helvete synd det Ă€r om… honom. Hela tiden. Bara Birro. Det Ă€r lite lĂ€skigt, faktiskt.
Och sÄ den dÀr förfÀrliga svansen av hÀngivna beundrare som hÀnger Birro i hasorna. Kan den verkligen vara möjlig? Eller har Birro uppfunnit den sjÀlv? Man kunde tro det av det knackiga sprÄket i kommentarerna att döma.
Eller Àr Birro ledare för en sekt? Det kunde ocksÄ vara möjligt: sÄdana mÀnniskor ser ofta allra mest upp till sig sjÀlva. För att bekrÀfta den egna uppförstorade sjÀlvbilden omger de sig med ett hov av lallande idioter som inte begriper bÀttre Àn att buga och bocka.
Och nÀr Totti och ThÄström har ett barn av vardera sorten, dÄ ska ta mig fan han ha det ocksÄ. DÄ kanske Birro pÄ nÄgot sÀtt atomiseras och gÄr upp i ThÄström och Totti. Ett slags bakvÀnd jungfrufödsel. Tja, varför inte? Birro tror ju stenhÄrt pÄ mirakel.

Atomisering pÄgÄr