this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Men ändå inte

“Så ensam är jag. Det är mitt eget val dessutom. Det är inte mitt eget fel. Det är min sjukdom. Det är min diagnos. Det är inte synd om mig.”
Det är mitt eget val. Men det är inte mitt eget fel. Hur ska fanskapet ha det egentligen? Och vems fel kan det vara annars?
Alltid någon annans och aldrig Majisterns. Jo tack, den gråtvalsen har vi hört tusen gånger förut.

“Min enda tröst är att halva Sverige består av tungsinta grubblare. Alltså är jag inte ensam om att vara ensam.”
Alltid något: ensam men ändå inte. Om det är någon som fattar, var vänlig förklara för mig.

“En vacker dag kommer jag falla så hårt att jag aldrig reser mig igen. Min resa kommer ha tagit mig så vilse att jag vaknar upp utan vänner och familj, utan redbarhet, utan sans och vett, och jag kommer vara så glad över att allting jag älskade är förstört och nedbränt.”
Jag hoppas att det blir snart. Och vadå ‘utan redbarhet’, ‘utan sans och vett’? Precis om nu, alltså.

Varför kommer Mjaistern att vara så glad över att allt han älskade är förstört och nedbränt? Det verkar ju inte klokt. Eller tänker han tutta eld på familjen och alltihop? Är det Majisterns hemliga och storstilade plan?
Jag kräver att någon myndighet omedelbart rycker ut och räddar åtminstone barnen undan en sådan förödelse.

Sverige är fullt av oss, svartalver som ler med de andra under fläkten på festen, men som insett att det här livet inte är för oss […].”
Jag ler aldrig med andra under fläkten på fester. Varför skulle jag göra det? När man ler mycket bättre i en soffa eller en fåtölj med ett glas i handen.
Vilken fläkt, förresten? Köksfläkten? Där får jag inte plats: där trängs redan alla som röker. Om de inte idioterna huttrar i skjortärmarna på balkongen i minus fjorton.

Men ibland händer det ändå att livet leker och ler. Bara de senaste veckorna har det varit uppåt värre. Eller har Majistern redan glömt vad han twittrade för bara några dagar sedan?
Han har nog det, för Majistern vet inte vad han tycker. Dumheter och grova generaliseringar och direkta felaktigheter rinner ur honom som korvsmet ur köttkvarnen i en enda grå och oformlig massa.

Om Majistern inte kan bestämma sig för någonting en enda gång i livet är mitt enda råd till honom: Håll käften! And keep it shut!