this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Med en papperspåse över huvudet

Vi skolkade som vildar sista året. Problemet med den nya militanta hållningen i svensk skolpolitik är att den missar en viktig sak. Skolk är inte död tid. Skolk är en del av planen. Skolk är nödvändiga timmar i en säng med Jeanette, eller en eftermiddag med polarna i replokalen. Skolk är heldagar skrivandes på den hopplöst patetiska men fantastiska debutromanen. Skolk är långluncher på de billigaste syltorna inne i centrum.

Det står inte länge på förrän Majistern är regeringens sakkunnige i skolfrågor. Och om han hade varit i plugget lite oftare kanske han hade lärt sig att stava och skilja på subjekt och objekt också.
Och att dricka tjugotvå stora starka på Solrosen och Kafé Japan kallas inte att ‘långluncha’.

Nästan alla knarkar, pladdrar Majistern på. Inget att bry sig om. Men även om många gör det är det nog ändå så, att “nästan alla” inte knarkar. De allra flesta är inte “sångare, rockstjärnor, media personligheter och så kallade kändisar” heller.
Det är dessutom så, att det är olagligt i Sverige att inneha och handla med narkotika. Hos Bea på justitie får Majistern aldrig något jobb.

I en gammal skolkares och knarkares inskränkta universum ryms bara sådana som han själv och mäts alla människor med den enda måttstock Majistern känner: hans egen.

Alltings måttstock