Kan man älska en politiker?
“Jag älskar egentligen politiker. Jag tycker de får allt för mycket vulgärt och slentrianmässigt hat kastat över sig. Människor som inte orkar bry sig tar ut sin lathet på människor som trots allt drivs av en övertygelse att förändra samhället, göra världen till en bättre värld för våra barn.”
Men aldrig nånsin att de tänker på sig själva och sätter sina egna barn före alla andra? Måna och Mådan: ordförande och sekreterare i Sällskapet Småttingarnas Supportrar? Sven Ottos hjärna stannade när han var tre år. Han får bli kassör, så klart.
A visitor from Hell?
Hur gör man när man ‘egentligen älskar’ politiker? Älskar man dem bara ibland? En gång i månaden? Eller varannan dag? Kanske bara en enda söndag i september vart fjärde år? Själv får jag ont i huvudet varje gång jag hör ordet politiker.
“Vänsterns monumentala svek är tragiskt”, mässar han magistralt vidare när han ändå har ångan uppe. “Det finns ingen rebell kvar i Sverige.” Det är tydligt att Marcus Birro aldrig har allsjungit med långa Lasse på Skansen och fikat med Ragge radikal i Norrköping. Lirat lite på Lottas lösaktiga lotteri och steppat med Petter Setter i Stallarholmen till Sebbes och Sven-Börjez.
Om han hade krockat med en alaskan malamute med namnet Anik Anarkist hade Birro gjort i brallorna på sin hemmasnickrade barrikad av bregott och balsaträ. Kanske hade han inte ens haft några brallor kvar efteråt? Jag är helt säker på att Birro hade fått halta hem med ena foten bar också: näst punkterade fotbollar längst in i värsta hagtornssnåret var vänsterskor Aniks favoritbyte.
Anarkist
This entry was posted on Saturday, May 29th, 2010 at 10:31 and is filed under Mr MadMan. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
