this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Jag erkÀnner

Jag fick en kommentar till min blogg för en tid sedan frÄn en som jag tror heter Richard, men som jag dessvÀrre slarvade bort. Jag Àr inte sÄ haj pÄ det hÀr Ànnu.
Richard frĂ„gade om jag Ă€r “bitter” eftersom jag “lĂ€gger ner sĂ„ mycket energi pĂ„ Birro”.
Nej, jag Ă€r inte bitter. Som om en recensent som inte tycker om en bok ocksĂ„ skulle vara ‘bitter’? Eller en kritiker som ogillar en film? Är varje mĂ€nniska som tycker att Björn Ranelid Ă€r en fjant ‘bitter’? Alla som ogillar allsĂ„ng och reklam i teve? De som inte vill grĂ„ta med Kikki och mĂ„la pĂ„skĂ€gg med Isabelle?

OcksÄ jobbig

Richard tycker sĂ€kert att jag Ă€r illvillig nĂ€r jag bloggar om Birro. Jag erkĂ€nner: jag Ă€r illvillig. Men jag tycker inte om Birro och jag ogillar allt det han representerar. SjĂ€lvöverskattningen. Den oblyga narcissismen. Hans pĂ„klistrade sjĂ€lvömkan: det finns ingen det Ă€r mer synd om i hela vĂ€rlden Ă€n Birro. Den kladdiga sentimentaliteten. Anpassligheten och den flottiga instĂ€llsamheten. Hans fjĂ€skande för mĂ€nniskor han ser upp till och gĂ€rna ville vara sjĂ€lv (t.ex. popsĂ„ngarna ThĂ„ström och HĂ„kan Hellström) eller tror att han kan ha nĂ„gon nytta av (t.ex. kulturministrar). Homofobin som bubblar strax under ytan. Hans lĂ„ngsinta och ogenerösa instĂ€llning till varje mĂ€nniska som inte ÄLSKAR Birro. SprĂ„ket som kunde vara en femĂ„rings. Inte ens förljugenheten kĂ€nns riktigt Ă€kta. Hyckleriet. De förryckta frĂ€lsarambitionerna. Och vĂ€rst av allt: den totala frĂ„nvaron av humor.
Birro mÄste vara en av de trÄkigaste mÀnniskor som nÄgonsin har funnits. Han tar allting pÄ allvar. Och allra mest sig sjÀlv.
Birro Àr kort sagt en smÄskuren och simpel mÀnniska. Han Àr fantasilös och fördömande: han förföljer tankar och samband han inte begriper. Birro verkar ha fÄtt sin sociala trÀning i kön till en korvmoj i Kortedala.
Jag har sagt det förut, och jag sĂ€ger det igen: i Birros vĂ€rld mĂ€ter medelmĂ„ttan alltid rĂ€tt – fast med fel mĂ„ttstock. Det finns sĂ„ att sĂ€ga ingen is till punschen. Det finns inte ens nĂ„gon punsch.
Det Àr ofattbart att denna dÄre fÄr breda ut sig överallt.

Sorti frÄn korvkö

Birro har aldrig förstĂ„tt nĂ„gonting. Det Ă€r nĂ€mligen inte sĂ„ som han tror att man blir en ‘annan’ mĂ€nniska för att man slutar supa eller blir Ă€ldre. Inte nĂ€r man fĂ„r barn heller. Man kanske inte rĂ€nner sĂ„ mycket pĂ„ krogen efterĂ„t, men det Ă€r inte det jag talar om hĂ€r. Bara det brutala beteendet blir kanske ett annat nĂ€r man ger brĂ€nnvinet pĂ„ bĂ„ten. Men annars: knappast. Om en varg fĂ€rgar pĂ€lsen eller lĂ„ter klippa den kommer han Ă€ndĂ„ aldrig att likna en pudel. Man Ă€r den man Ă€r, oavsett.
Det var Birro nĂ€r han Ă€nnu inte var ‘nĂ„gon’. Men sĂ„ desperat önskade att han var det. Som trĂ€sktrollet Grendel jag har skrivit om tidigare: han som var för ful för en öl. Om inte den blankpolerade Beowulf hade kommit emellan hade Grendel kanske ocksĂ„ kunnat vara en av danerna i kung Hrothgars hövdingahall.
Nu nĂ€r Birro tror att han Ă€r ‘nĂ„gon’ krĂ€nger han av sig vargkostymen – och ut kliver… ett lamm. Den brĂ€kande mobbare som Ă€r utan synd och dĂ€rför alltid kastar först nĂ€r stenar ska kastas. Den ynkrygg Birro alltid har varit. Han anvĂ€nder sig visserligen fortfarande av ord som ‘rebell’ och ‘gerilla’. Men orden ekar tomt och ödsligt över slĂ€tten, som frĂ„n Joshuas blĂ„sorkester: Birro Ă€r inte mer revolutionĂ€r Ă€n ett vegetariskt kex. Och har aldrig varit det heller. Det Ă€r det som Ă€r poĂ€ngen.
Birro har bara försiktigt och rÀddhÄgset anpassat sig efter omstÀndigheterna och den miljö han för tillfÀllet har vistats i. Förut söp han och knarkade i en sunkig kvart i stadsdelen Stampen i Göteborg, för sÄ gjorde hans kompisar och Birro har alltid traskat med mobben. Idag föredrar Birro höga herrars (och damers) raffinerade umgÀnge i en miljö som klÀr varje person som tror sig vara finare han Àr: en som sörplar nÀr han bjuds pÄ hummersoppa. Jo, jag passar pÄ Nobelfest! hojtar Birro pÄ Twitter. PÄ prispallen ocksÄ, tror jag att han menar. Bara en sÄdan sak.
Nej, han var inte bjuden pÄ pristagarfest. Birro skulle göra skvallerreportage frÄn Stadshuset för Expressen. Fast det lÄtsas Birro inte om i dag. Hur lökigt som helst.
Det Àr inte jag som Àr bitter. Det Àr Birro. Det kommer han alltid att vara: de rÀndena gÄr aldrig ur. Inte ens nÀr Birro fröjdar i frack. Vilket var och en kan förvissa sig om som lÀser hans allra senaste krönika i bara nÀst nÀst största dagstidningen.
Jag tycker alltid att det Ă€r lika roligt att tala om för mĂ€nniskor som tror att att de Ă€r nĂ„got… att de inte Ă€r det. VoilĂ  pourquoi!

Jo, sen tÀnkte jag...
SÄna dÀr författarlöner
som regeringen delar ut...?