this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Inifrån en väl madrasserad nattmössa

Majistern “tror verkligen fortfarande att politiken behöver mer av kött och blod, mer öppna hjärtan, fler tårar, fler människor som vågar prata om annat än pengar.”

Och så en gång till, en mening senare, och man förstår att författarens närminne inte är i topptrim: “Jag tror människor gärna ser företrädare som vågar tala om andra värden än pengar.”
Eller är han helt eneklt bara… galen?

Majistern är vidare “övertygad om att människor behöver politiker som vågar lyfta andliga värden, vågar tala om familj, Gud, hjärtlig och icke-dömande moral, kärlek, solidaritet, människovärde och tolerans.”

I oktober förra året meddelade Majistern under stort ståhej att han var kandidat till posten som ledare för Krisdemokraterna. Mindre än ett dygn senare meddelade han under ännu större ståhej och med stora snyftvalsen på högsta volym att han inte längre önskade bli partiledare, eftersom han då skulle gå miste om ett jobb som ledare för ett politiskt debattprogram i TV4 som han ännu inte hade påbörjat och så fick han förstås sparken i alla fall.

Majistern har senare försökt tona ner allvaret i sina högtflygande politiska ambitioner och många gånger förklarat att han nog ville den där gången i oktober men att han numera absolut inte vill längre och att han därför har lämnat allt det där bakom sig.

Men det har han inte: Majistern är en långsint och hämndlysten människa som aldrig ‘lämnar någonting bakom sig’. Tvärtom: Majistern “är begåvad med ett hysteriskt minne och glömmer aldrig en oförrätt, ett hånleende, en skam”.

Därför är han nu i gång igen med sitt trista tragglande i Livets ords tidning Världen idag under den svulstiga rubriken: En aldrig utsedd partiledares manifest.
Som om Majistern verkligen var partiledare men att han frivilligt avstod från att fullfölja sin kandidatur! Så tillrättalägger endast en bedragare verkligheten för sina egna solkiga syften.

Majistern vill se politiker som “vågar lyfta andliga värden, vågar tala om familj, Gud, hjärtlig och icke-dömande moral, kärlek, solidaritet, människovärde och tolerans” och det råder ingen tvekan om vem denna person är.

Majistern “äcklas av den politiska elitens hånskratt”. När Aftonbladets tidigare nyhetschef och numera inrikespolitiska kommentator Lena Mellin “hånskrattade” åt honom i ett teveprogram ville Majistern “bara kräkas”.
Men Lena M tillhör inte den ‘politiska eliten’: hon är journalist och om Lena tycker att Majistern är “veckans looser” och “en omyndigförklarad, en idiot, en totalt förtappad, en gangster” står det henne fritt att göra det och även att uttrycka sin uppfattning i denna fråga. Allt annat vore löjligt.

Jag lutar själv åt att en sådan diagnos i Majisterns bedrövliga fall kan stämma väl överens med verkligheten.

Majistern anser sig ha blivit sparkad på av Lena och menar därför att hon är en ‘pervers’ och ‘djupt ovärdig’ människa. I ett andetag har Majistern glömt hur många han själv har sparkat på genom åren med sina förbannade Dr Martenskängor.

“Vad är moral?” hojtar den alltmer speedade Majistern. “Att berätta för andra vilka de ska ligga med eller hur de ska göra det?”
Vad är det för pladder? Finns det någon människa utom Majistern som skulle komma på tanken att definiera ordet ‘moral’ på detta dårhusmässiga vis?

“Moral för mig är att våga vara trogen sitt eget hjärta också när man vet att människor runt omkring kommer varje chans att sikta på en” och det var väl inte en helt och hållet lyckad formulering.

“Moral handlar inte om att fördöma andra människor eller tvinga in andra människor i sin egen fålla.”
Säger han som bär sitt blödande riddarhjärta för Jesus Kristus i sina kupade händer och i en massmördares från Norge eftrerföljd hetsar alla rättroende till ett kristet korståg som ska rädda mänskligheten från undergången.

Så måste man tolka Majisterns uppmaning när han i en beryktad krönika i Pingströrelsens tidning Dagen säger: “Vår perverterade längtan att hela tiden frigöra oss från allting rör oss, omärkligt först, sedan allt snabbare, rakt i fördärvet.”
Vad det är vi frigör oss ifrån och som kunde få sådana hisnande konsekvenser förklarar inte Majistern, men det är inget ovanligt. Majisterns ‘debatteknik’, om den kunde kallas så, går ut på att kasta ur sig svepande och okunniga generaliseringar om precis vad som helst med anspråk på att allt han säger är sant.

Kvinnors frigörelse har vi hört talas om och förtryckta minoriteters. På vilket sätt skulle dessa vara ‘perversa’? Om det är dem Majistern avser?

“En Gud som aldrig ställer krav är ingen kärleksfull Gud. Att ständigt applådera ett barns ihärdiga och upprepade galenskaper är inte kärlek.”
Du hör, va, och är FN:s kommitté för barns rättigheter underrättad?

Majisterns mullrande och dömande Gud är raka motsatsen till den ‘medmänsklighet’ han själv ständigt förespråkar och på intergalaktiskt avstånd från allt som kunde kallas ‘fördomsfrihet’ och ‘öppna famnar’.

Sverige behöver inga fler av Majisterns sort. Vi behöver inga alls som han: en Majister är redan två för många.

Majistern brer ut sig överallt i dag. I en krönika i Boulevardblaskan talar han om hur skitdåligt P4-programmet Karlavagnen har blivit sedan Majistern slutade som programledare och resten av programledaramatörerna fick sparken.
Som vanligt uttrycker sig Majistern med den suveräne skribentens briljans och finess: “Bara vid några få tillfällen ringde det ovanligt många berusade personer. Som jag såg det slarvade dem med vårt förtroende.”
Jag tror att Karlavagnen tillsammans med Täppas och andra dönickar i Ring P1 är det sämsta radioprogram som någonsin har sänts i Sveriges Radio.
Fast den überdumme Majistern i grotesk självöverskattning kallar programmet för “ett av koncernens stoltaste flaggskepp”. Ha ha och up yours! säger jag. Ett lågvattenmärke om du någonsin har sett ett sådant och en bojsten om halsen på SR är den riktiga benämningen.

Nu är det fritt fram för Majistern att kalla mig för en snobb. Då svarar jag som Raymond Chandlers katt gjorde i ett brev till en icke renrasig siames när han anklagades för samma sak: How true! I prefer to be.

En fråga bara: hur gör eldflugan när “den sluter sitt ljus”?