this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Inavlade kulturella redaktioner

Först gnäller majister Lipsill över att ingen enda inavlad [sic] kulturredaktör i landet har ägnat så mycket som en rad åt hans senaste bok. Ändå önskar han inget högre än att få vara med de andra inavlade i kulturmaffian på Södermalm om det inte vore för det att ingen där vill vara med Lipsill.
Samtidigt vill han stå fri och ”utanför allt och alla” och berömmer sig över att vara den siste rebellen [sic] i landet likt Rydbergs atenare fast tvärtom liksom, om du förstår vad jag menar.
Den kränkte och ensamme samhällsomstörtaren meddelar uppkäftigt och långsint att boken trots kulturredaktionernas illvilliga tystnad ”säljer riktigt bra”. Att Lipsills senaste bok ännu inte har recenserats på någon enda kultursida utom av bokhandeln Vängåvans i Sundsvall pensionerade kulturtant [sic] kan förstås bero på att den inte förtjänar mer uppmärksamhet än så.
Lipsill bör även betänka att det är de inavlade kulturella [sic] redaktionerna som ensamma avgör vilka böcker och filmer och utställningar etc de finner värda att bevaka och recensera.
Jag känner en person som säger att hon har läst hela Lipsills senaste bok, men jag har svårt att tro att någon människa klarar av mer än högst två sidor Lipsill åt gången utan allvarliga men och ödesdigra biverkningar.