this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Gråt på gågata

Nu är Birro “varm, blodig, underbar” också. Nej, det är ingenting jag hittar på. Han skriver det i sin senaste blogg.
“När jag faller, och jag faller ibland, finns ingen tröst,” skriver Birro också. Men han faller ju inte bara ibland – utan hela tiden. Hur många gånger kan man falla innan man kraschlandar någonstans långt där nere i bombkratern?
Samtidigt som han faller “står Birro där han står”. Det är som vanligt svårt att riktigt fatta vad han menar.
“Jag vacklar fram längs hela världens gågata och blickarna fastnar som klister.” Vems blickar? Birros? Eller deras som han möter längs sin golgatavandring på gågatan? Och: som klister? Hur går det till?
Det är självklart att varje människa är lite nedstämd ibland. Det är inte bara Birros privilegium. Men alla berättar inte – ja, till och med skryter – om det hela tiden.
Birro har fler talanger utom att gråta: han kan klättra på fasader. Jag hoppas att han trillar ner.

Cat-burglar