this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Goin’ on a train

“Melinda var mycket trevlig nĂ€r vi trĂ€ffades i LuleĂ„ sommaren 1999. Men hon var kĂ€r i en annan.”
Klockren information. Absolut oumbÀrlig ocksÄ: vet inte hur jag hade klarat mig utan.

“Jag ska till Göteborg och hĂ€lsa pĂ„ familjen. Jag kommer frĂ„n en rĂ€tt mĂ€rklig familj men jag Ă€lskar dem alla vĂ€ldigt mycket.” Men?? Och “dem alla”? Hade vĂ€l rĂ€ckt med ‘den’?

Och pÄ tÄget till Göteborg reser Majistern med Joel Kinnaman. Jag trÀffar aldrig nÄgra sÄdana superkÀndisar nÀr jag Äker tÄg. Kanske för att jag inte gör det sÄ ofta? Vad kan det ha varit: tjugo Är sedan sist?
Förr Äkte jag mycket tÄg varstans i vÀrlden, men nÀstan aldrig i Sverige. NÀr jag skulle ta tÄget till Nice eller Rom flög jag frÄn Stockholm till Köpenhamn och tÄg tÄget dÀrifÄn. I Sverige fanns dÄ och finns fortfarande ingenting som gör skÀl för beteckningen tÄg.

Fast en gÄng tyckte jag att jag skymtade Gene Hackman nÀr han steg ombord pÄ the Capitol Limited elva vagnar bort pÄ Union Station i Washington DC. Bara det att Popeye Doyle sÄg inte mig. Och jag skulle aldrig berÀtta offentligt om det heller.

Men dÄ kunde man tÀnka sig att jag rent statistiskt skulle trÀffa Ätminstone nÄgon kÀndis nÀr jag flyger i stÀllet. Men det hÀnder aldrig heller. Utom en gÄng. NÀr jag flög med Angie Dickinson frÄn SFO. Men dÄ reste vi tillsammans. Det rÀknas vÀl inte?
Eller vet jag inte hur en superkÀndis ser ut?

Hur gör Majistern: rusar han av och an genom alla tÄgets vagnar och rÀknar kÀndisar ombord? Samlar han pÄ sÄdana? Varför gör han det, i sÄ fall?
NÀr jag Äkte tÄg förr brukade jag aldrig uppsöka min sittplats: jag gick direkt till restaurangvagnen och sedan satt jag dÀr till de stÀngde eller vi var framme. Jag tyckte att det var enklast sÄ.