this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Den som inte är med är mot

Jag har tittat lite grand på den inledande rättegångsdagen i Oslo mot Anders Behring Breivik.
Det är svårt: jag får ont i magen när jag ser massmördaren sitta och flina i rättegångssalen och ännu mer när Breivik börjar ‘gråta’ när rätten visar en kort ‘propagandafilm’ han gjorde året innan bombattentatet mot regeringsbyggnaderna i Oslo och massakern på Utøya.

Filmen beskrivs av dem som har sett den som på ‘barnehagenivå’. Eller ‘lekskolenivå’ skulle vi väl säga på svenska.
Varför gråter Breivik när han ser sin film spelas upp i rätten när han inte flinar eller visar några känslor alls annars?
Jag tror att Breivik gråter för att han är stolt och rörd över vad han har åstadkommit. Inte över de sammanlagt 77 människor han mördade den 22 juli förra året. Breivik gråter över sig själv och sin egen förträfflighet.

Breivik har så vitt jag förstår missuppfattat verkligheten: han är en krigsfånge som befinner sig i krig mot det norska samhället och landets mångkultur.

Fan, det är så fasansfullt att höra statsadvokat Svein Holden berätta om vad som hände på Utøya den där dagen att jag inte klarar av att se mer. Hur i helvete är något så förfärligt möjligt?
Jag har aldrig sett eller hört något som ens hamnar i närheten, och det har nog inga andra heller. Skulle möjligen vara rättegångarna i Nürnberg efter kriget då?

Jag kommer helt säkert inte att kunna sova i natt och kanske inte på hela veckan.
Nu måste jag ta en gin&tonic. Kanske två, förresten. Om det räcker? Bäst att ta tre!

Det obehagliga är att det finns fler än han som ‘befinner sig i krig’. Breivik uppfattar sig som en tempelriddare på korståg mot ‘islamiseringen av Norge och Europa’.
Och i Sverige uppmanar en uppenbarligen vansinnig Majister som självutnämnd anförare till ett annat korståg mot alla som inte tycker och tänker som han och Pingströrelsen och alla medlemmar i Livets ord. Riddarhjärtan för Jesus Kristus. Är ni med mig?

Majistern gråter också ofta: man kunde säga att gråten är hans ‘metod’. Men vem eller vilka gråter Majistern över?
Majistern gråter inte heller över några andra än sig själv. Det kan han inte, för han känner inga andra.

Det är makabert och oanständigt och bortom vanliga människors förstånd.