this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Är det världskrig nu igen?

Birro har suttit hos Jihde i en studio på TV4. Och “svalt och svalt saltvatten”. Brukar de göra det hos Jihde? Människor sväljer normalt inte saltvatten. Av fortsättningen följer att det nog är tårar Birro svalde hos Jihde. Men det brukar ju människor inte heller göra. Att ‘svälja gråten’ är ett uttryck man hör ibland. Men det avser mer snyftningarna än själva tårarna. De rinner där de rinner. Utanpå.
Birro har alltså gråtit igen. Det gör han hela tiden. Över allting. Men behöver läsaren veta det? Birro tycker om att gråta. Han gråter inte som andra heller: Birros gråt är, hör och häpna… vulkanutbrott.
“Där det finns tusen anledningar att gråta finns det också hopp.” Finns det?
Sedan tar Birro en taxi till hotellet på Körsbärsvägen. Trots att tunnelbanan går mindre än en minuts promenad från huset där Jihdes studio finns. Fyra stationer senare behöver Birro bara gå tre minuter till och han är vid hotellet. Men poeter åker taxi. De som kommer från landet åker mest taxi av alla när de är i stan.
Birro kör med solbrillor i dag och “gråter som ett barn i baksätet och vill aldrig kliva av”. Vad tänker taxichauffören? Birro vill att han ska “dumpa honom från en bro när det blivit mörkt”. Borde vara bättre att dumpa Birro vid en psykiatrisk klinik i stället.
Men nu är Birro i alla fall framme vid hotellet. Av någon anledning kliver han av en bit ifrån, och då får han ju gå sista biten i alla fall. Och det gör han. Numera “stolt med huvudet högt”. Så går “en bra människa”. Så “fungerar en genuin medmänniska och en lojal supporter”. Nu vet du och alla andra vilken fin person Birro är. Fint att han fick säga det själv också.
Sedan är det en massa dösnack om “hjärtan som vinteräpplen” och “snö i bröstet” och en “flottig pizza på tangentbordet”. [Jag äter aldrig pizza när jag sitter vid en dator och ingenting annat heller. Det finns det väl ingen som gör?] Och så en skvätt gråt igen. Annars mår Birro inte bra. “Ikväll är det enbart tid för stilla sorg, för varma, naiva tårar.” Det hade lika gärna kunnat stå att läsa på ett mjölkpaket. Sedan ska värsta lipsillen promenera sakta på Östermalm och kanske i Liljansskogen och han ska äta en pizza till och köpa en påse godis innan han somnar på “ett vackert hotellrum i Stockholm”.
Det är bara fyra dagar sedan hela det italienska laget var det sämsta jävla gäng som någonsin har sparkat på en boll och tusen gånger sämre ändå var tränaren Marcello Lippi. I dag säger den ‘genuina medmänniskan och lojale supportern’ Birro så här: “Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Lippi. […] Lippi är en stor människa.” Lika stor som Birro, kanske?

En fin människa

Men vad är det som har hänt? Vad är det som har framkallat dessa vulkanutbrott av gråt och hulkande irrfärder i taxi? Har huset brunnit upp? Har tjejen stuckit med grönsakshandlaren nere på hörnet? Är det världskrig nu igen? Har någon dött?
Nej. Det är värre än så. Mycket värre. Italien är utslaget ur VM fotboll. Kanske det hade gått bättre om Milo, 1 ½, hade spelat? Han har ju Tottis tröja.
Birro sa häromdagen att han inte är unik. Men det är han nog. Det är det där med vulkanutbrottet som får mig att tro det. Och pizzan i datorn.