this is not a love story

well, what the hell are we doing in denver?

jack kerouac

Penguins

Är det lag på det?

När “man är olycklig hukar man i gränderna” och “går tätt intill fasaderna” medan man “gräver med händerna i rockfickorna”. Birro kanske gör det, men han är väl inte alla människor? Jag kan inte påminna mig att jag har varit lycklig en enda dag sedan jag var elva, och det är mer än ett halvt sekel sedan. Men jag har aldrig ‘hukat i gränderna’ och inte ‘gått tätt intill fasderna’ i alla fall, och jag ‘gräver aldrig med händerna i rockfickorna’. Inte i några andra fickor heller, för jag brukar aldrig bära rock.

När man är olycklig dricker man vin och sover man med sammanbitna käkar, förklarar Birro också. Det har jag heller aldrig gjort. Sovit med sammanbitna käkar, alltså. Men jag dricker en hel del vin. Och jag tänker aldrig på att jag inte är lycklig. Måste man vara lycklig? Är det lag på det?
När Birro var olycklig fick han “spikar genom huden” också. Det känner jag en till som fick, och han var nog olycklig nästan jämt. Någon stor humorist var han i alla fall inte.
Men häromdagen var Birro lycklig, för han skulle ge ut en bok igen. Då var det något om att han skulle ‘smyga längs fasaderna med [sic] svarta glasögon’. Lycklig eller olycklig: är det samma sak för Birro? I så fall är det ju ingen mening att tala om saken ens.

“Jag är begåvad med ett hysteriskt minne”, skryter Birro också. “Jag glömmer aldrig en oförrätt, ett hånleende, en skam.” Så där går en avdankad boxare också på. Som om detta skulle vara en egenskap att eftertrakta och särskilt utmärkande för ‘italienare’, må de sedan vara hur svenska som helst. Det är ju snarare en särdeles defekt i en människas hela konstitution och borde kanske undersökas av därtill utbildade specialister.
Kallas även långsinthet eller hämndlystnad och är inga egenskaper jag skulle vilja ha.
Hur tänker Birro? Tänker han över huvud taget? Förmodligen inte.

Och så slutklämmen. Det bästa till sist, brukar man säga annars. Men Birro gör tvärtom: “Som ett syskon du glömt bort, som en vän du inte minns.” Vad är det för trams? Hur många människor ‘glömmer bort’ sina syskon? Jag har inga syskon själv, men jag kunde tänka mig att det är näst intill omöjligt att göra det. Och en vän ‘du inte minns’? Men då finns han väl inte heller, i egentlig mening? Det är i alla fall så, och håll i dig hårt nu, Birro “tänker sig Gud”. Amen?

Med hukande gång